sina omkostnader och mödor. Man skall just på de wågarne lyckas att alltmer bilda en frandalklitteratur, en litteratur, fom tommer i händerna på samwetslösa och okunniga äf wentyrare, hwilfa icke af nägra inre band afhållas ifrån att sätta det onda och usla hos menniskan i rörelse, och så smaningom undergräfwa det religiösa od moraliska uf, fom ånnu kan fiunnas hos nationen. TV ningslitteraturen utbreder sig allt mer och mer bland folket, bland de klasser, som ännu äro benägna att tro allting, derför att det är tryckt, bland en allmoge fom ide få lätt följer gif tet från honungen, just derföre att giftet är fött. Skandalpressen har sin focus i bur wudstaden och har mycket få anhängare bland landsortspressen. Och det är likwäl den press, som dock ännu har det frörsta tufly tandet bland allmogen, det är landsortsprecjen, bwilfen mest drabbats af den nya pålar gan; de stora tidningarne göra sig nog till fullo betalta. Det fan wisserligen icke få gas mycket till landsortspressens beröm; men det fan doc sägas, att den i allmän: het hållit fig renare än bufwustadens och def; wederlikar; och den skulle nog efterhand blifwit bättre, allteftersom den kunde lyckats draga till fig mera sann duglighet. Man har nu, i stället för att underlätta dctia, satt ett hinder derför; man synes wilja baf: wa äfwen i landsorten en skandalpress, som fan sprida sina sköna och rena läror bland folket; — måhända för att fa all tryckfrihet så förhatlig, att den slutligen af sig sjelf faller.