wid nått. det ande t fli Ang: t en n 5:e allaa of Ånge Sförs rtid, lan: fraf: erets urcer ngre Snus der: mill: fullt UTOtsgot icke, pre: alla fafte lage förget. nden i nu vifsbade pros tärfe Bore Org och ligen mös e de nan Tan: ngar fort: åse idets emnt Wi ande aos; nera nera , för Wi Kos araf nnar En sak, fom med skäl till:wunnit sig allmän uppmärksamhet, är Konungens afslag på alla fyra riksstandens beslut rörande Bondeftåndets rätt att i likhet med öfriga stånden sjelf utse fin Sekreterare. Det fan anses för ganffa säkert, att detta afslag ide höjt NRegqcrins gens aktier i allmänna omdömet, och att de, fom hafwa tillradt detta åtminstone högst opolitiska steg, dermed icke gjort H. M. Ko nungen någon tjenst. Det beställsamma ryf: tet wet att berätta, att från Regeringen fjelf emancrat den önskan, att afdiaet just pa detta fött måtte ske, hwilket wisserligen wine ner någon bekräftelse deraf, att om Pege ringen welat afslaget annorlunda, d. w. s. genom något af riisstanden, få hade on-fr ligen ett af de twå första stånden eller må hända begge gerna dermed statt till tjenst, om det äfwen insäg, att man på sätt nu skett fom bäst ifrån saken. År emellertid för hållandet sådant, få får saken onetli en ett betänkligare utseende och synes ännu mera egnad att hos allmogen befästa ett migtroende till Regeringen, som måhända redan långt förut warit wäckt, men fom aldrig bor de förefinnas. Saken i i och för fig sjelf är wisserligen ide af få stor betydenhet, när man besinnar, att de menlösa tider längefe dan äro förbi, då Sekreteraren i Bondejtändet ledde ståndets opinioner efter högre in gifwelser, oc nämnde embetsman säledes numera endast kan anses som ett i standet alltid närwarande juridiskt biträde, utom hwad han i enskild wäg kan delgifwa om wederbörandes tankar i ett och annat, till den fraft och werkan detta kan medföra. Men då Bondeståndet tagit affären som en ambitionssak, att så wäl som medstånden komma undan förmynderskapet och mar ffå ligen fan wänta, att Bondeständet, fom eger med de öfriga stånden lika beslutanderätt wid alla riksdagsärenders afgörande, ide bör anses mindre kompetent wid frågan om wal af studerad person såsom biträde wid ståndets förhandlingar, och fom Konunga makten genom ifrägawarande medgifwande icke kan egentligen sägas förlora ett grand af det inflytande inom stånden, den på lage lig wäg kan förskaffa fig; få fan nian ide annat än beklaga, att Regeringen wägrat bifal til en förändring, fom så långe ut giort föremål för en af Bondeftåndets liftigaste önskningar, och fom nu ändtligen hade kommit fin fullbordan få nära, att dertill ens daft behöfdes det Kungliga jaordet. Man eger wisserligen ide vättighet att härwidlag antaga något flags försök til repressalier för Bondestandets wä fända voteringar wid 1:a hufwudtiteln; men emellertid kommer dock saken att få ett sådant utseende, oc måhända äfven af många sålunda uttydas. Det ta fommer att ännu mera fa den fatlfinnighet, fom under denna rikodag läggas emellan Regeringen oc det, så att det sålunda kan med att blifwa mellan Regeringen i liga folket samma förhållande nuwarande stånden: de draga håll. Men att Regeringen och f sina skilda wägar, deraf ward intet godt kommande. Genom 2:ne rösters pluralit Statsutskott hafwa Rikets Sta fördubbling af tidningstämyli med nästa års början. Hwad rom detta beslut kunnat åsyfta inse; men den skada derigeno kommas är icke swårfunnen. skulle motionen om detta förs tidningarne wara ett surrogat lade förslaget till tryckfrihete ning, hwarmed man ide wåge ty någon ekonomisk winst, till de dryga anslagen, som blifn bar man icke gerna kunnat sök fen Rdr, hwilka genom detta att ingå till staten. Ett försla hetens inffränfande, ifall ett få gon utsigt för fig att gå igeno den, skulle doc aldrig medföra fan man måhända dermed åf har tywärr äfwen hos oss wa pressfrihetens oförsyntaste missb bar tänkt på att genom en: grur Dagen sätta en gräns der tminstone det wackraste mora tänkta förslaget wi funna supp hwart kommer man på den v det någonsin wisat sig, att p bättre, derföre att man inskrän Eller fan det månne i allmänt man förmår genom twång skapa ja någon werklig sedlighet? 7Di ett slags cenfur, säger den 6 gifwaren af landets största ti då wi fullkomligt instämma hä på samma gång opponerat oss tikel om tryckfrihetens inskränki fort tid sedan stod att läsa is — Det gifwes blott ett flags fan afhjelpa det onda, hwar bart lida, nemligen den fom i1 saren sjelf, och derföre ftrida af grundsats som af öswerty praktiska nytta för en ohämmad tryäfrihet. Wi förbise ej def genheter, men ingen af dessa nom inskränkning i denna hw tionelt samhälles oförytterliga der det tusen wådor uppfrå af ligare art. Man bektagar sig sonliga injurierna i wåra skar Må man genom en förnuftiga