örteckningen på de talrika, i wetandets och den praktiska verksamhetens alla rigtningar och grader för aossar och ynglingar inrättade offentliga läroanstaltet — alla dasa lägre och högre elementarlärowerk för allmän bildning, alla dessa skolor och instituter för landtz och bergåsbrut, för slöjd och skogawäsende, för navigation, skeppobvggeri och krigebildning, för medicin, kirurgi och farmaci m. m., samt de universiela bögskolorna; få faller det bjert i ögat att det . k. starkare könet, enligt forntida rättobegrepp, tagit för fig och ännu i wåra dagar eger wida mer än brors-lotten i ambällets underwieningoförmåner. Genom detta qwinnokönete försummade, — hwilken förbundomagt (den trognaste och starkaste af alla magter) till skapande af sedlig förädling och huslig wälsignelse, hwilket kapital af arbetokrafter, (de flirigaste och mest uts bållande af alla) till lifwad werksamhet och förkosran i få mänga rigtningar, hafwa icke på samma gång blifwit förbisedda och försummade! Wi komma nu till en wigtig fråga: behöfwes det werkligen, öjwer solkskolans siadium, andra undevivisningöz anstalter för flickor än de, fom redan förefinnas, och fom äro werk af enskild företaglambet och tillfälliga utfomfts försök, och ställda utom all offentlig kontroll? Om än i några orter några mer eller mindre goda skolor redan finnas, få är doc lika wisst, att vå andra och kanske på de flesta ställen de uppwexande qwinnorna icke hafwa tills räckligt, om ens något, tillfälle att erhålla den elemens tarbildning, fom deras kallelje kräfwer; och i wissa orter äro dessutom de goda skolor, som der tills widare finnas, alldeles för dyra föt medelkassens döttrar. Många af dessa skolor äro och hänsyn till lokal, underwisningss apparat och åftådnings-materiel mycket illa beskaffade och försedda. Man har widare emot flera af de moderna s. . flis pensionerna hört den anmärkning framställas, att hos dem icke lefwer den anda af redbarhet och allwar, de stränga och friska begrepp om qwinlig pligt och buslig dygd, den ömma omsorg om utwecklandet och ftärfandet af på en gång själeno, hjertato och kroppeno krafter, hwilket allt, jemte först och främst och först och filt lejwande Guds: fruktan, erfordras för att funna göra den unga qwinnan wuren de arbeten och åligganden, fom en gång i lifwets skola böra blifwa hennes pröfning och belöning, hennes lycka och ära. Man har sagt, att tiden bildar och förbildar oss alla. Ja, mi lida twifwelentan alla, både mån och qwinnor, af en i många hänscende förwänd civilifations fel och vppiga olater. Emellertid, hwilka berömliga omsorger egnar man icke åt det uppwerande mankönet för att rädda det undan swaghet och förslappning! Hwilka stränga föreskrifter, hwad angår gossarnes skolor, om ljusa och luftiga lärosaler, om jystematiskt ledda kroppeöingar, om aflägsnandet af allt fom anses funna leda till de unga själokrafternas öfweransträngning! Men hwad göres wäl, samtidigt härmed, för de uppwexande qwinnorna? Be: böfwas ide äfwen för dem samma omsorger ech före skrifter? Har det icke hos dem wisat sig redan många symptomer af det jmittojamma fördexi, fom flärd och få fånga föra i sitt släptåg? Finnes det ide hos dem lika allmänna som högst betänkliga anlag till sjuklighet och swaghet? — Man iyckes förgäta, hwad qwinnans bety: delse är — att hon är sjeljwa bjertat i samfundekroppen, att hon är def ädlafte och ömtåligaste organ, hwars friskhet ju med all magt måste bewaras, ifall man will bewara hoppet om en framtid. Mycket wore att tillägga, men jag har redan warit alltför widlyftig. J det föregående har jag nämnt om Statens skyldighet, att för fäderneslandets döttrar Öppna nya och flera underwieningowerk, än som redan skett. Detta måste dot, i följd af omständigheters lättbegriplis ga twång, gå långsamt och efterhand, liksom det har gått med lärowerken för gossar. Till en början må derföre nu föreslås, att Staten måtte i hufwudstaden samt i några af de jolkrikare och wigtigare af Rikets Städer grundlägga lägre elementarlärowerk för flickor, till hwilka lärowerk de respektwe kommunerna böra anskaffa lämps liga lokaler, och i hwilka lärjunge skall betala fin uns derwiening med en afgift fom — på det att det bes höfliga sta tsanslaget icke skulle blifwa alltför stort och derigenom omöjliggöra saken — man terde bli twungen att bestämma till kanske mer än dubbelt mot den afz gift, fom erlägges i elementarlärowerken för gossar. Såsom jag tänkt mig dessa lärowerk för flickor, skulle der för intagning erfordras hufwudsakligen detsamma, fom för intagning i elementarlärowerken för gossar, nemz ligen ren och flytande innanläsning samt någon öfning i skrifning och räkning. Lärowerket skulle med trenne afdelningar omfatta en sex-ärig kurs, få att, då flickor af 8 å I års ålder ans sågos funna wara färdiga till intagning, skulle de twans liga fall mid 14 a 15 år från skolan utga. Undervis: ningen skulle upptaga nio månader af året delade vå UmNMAmn. IYNI.AA.. Q PA tll Unend