Likhet inför lagen, — och land skall med lag bysgos, tyckes numera blott vara tänkespråk i vårt gamla Sverge, d. v. s. att man får endast tänka sig ett så lyckligt förhållande såsom önskvärdt; ty i sjelfva verket äro vi långt ifrån att ega denna likhet inför lagen, eller finna att landet med lag bygges. Man erfar dagliga bevis, huruledes ett depraverande konsiderationssystem följes, att byråkatien alltmera sträfvar att tillegna sig ett välde, som fordrar att i allt få anses oantastlig, — och att likheten inför lagen är endast en tom fras. — Jag hänvisar till det sätt hvarpå man velat under riksdagen åflägsna polismästaren Wallenberg från hufvudstaden; man har nemligen tillstyrkt hans begäran om 6 månaders tjenstledighet, men derjemte velat hugna honom med ett bidrag från statskassan af ej mindre än 1800 Rdr för att dermed bestrida en utrikes resa. Att detta påhitt väckt ovilja öfver hela landet är ganska naturligt, och vederbörande borde dertill finna att tidpunkten är särdeles illa vald, då så många och helt färska anledningar finnas, som orsakat att folket redan förut intagit en viss afvaktande ställning. — Hvad särskilt Wallenberg beträffar, så behöfver man blott komma ihåg, att litteratören Männich missfirmade Wallenberg och blef derföre ådömd 3 månaders fängelsestraff: — att Wallenberg missfirmade Munnich och har derföre i dessa dager fått utbetala — 10 Rdr! — och att Göthberg, som utgaf flydskriften Wallenberg, fördes d. 1 d:s till Långholmen att undergå det honom för nämnda skrift ådomde straff, 3 månaders fängelse. Wallenberg är ännu icke frikänd för sitt förhållande vid oroligheterna i Mars 1863; — men likvisst bibehålles han vid sin tjenstbefattning och hugnas med ynnestbevis af Konungen. Kan allt detta kallas likhet inför lagen? Städernas lösöreförsäkningsbolags styrelse har med anledning af branden i Carlstad utskrifvit hos delegarne i bolaget ett tillskott, som med den förut betalda årsafgiften uppgår till 2 procent för året för försäkringar i 3:dje klassens hus. I cirkuläret söker väl styrelsen att påpeka, att detta tillskott troligen endast är för en gång; men detta synes vara en klen tröst, då så många trästäder finnas qvar, hvilka ännu icke brunnit upp. Bättre hade varit att föreslå ett förnuftigt sätt för inbetalandet af det fyradubblade tillskottet. Nu torde följden blifva att de fleste delegarne, efter en sådan påkänning, som den de nu hemsökas med, skola vända sig från städernas bolag och i stället taga sin tillflykt till ett annat. Så