Besök i boklädan. Gotlands konsthistoria af C. G. Brunius. Andra delen, Lund 1865. (fortf. fr. N:o 37) En för fornforskning frejdad skriftställare, fom i en af fastlandets större tidningar bedömt ofwannåmnda lärs da och sakrika arbete, yttrar bland annat följande: Aflla byggnadswerk i den norra befallningen Oeferifz was i denna del; alla i den södra komma att framställas i den tredje och sista, hwilken man hoppas nästa wår blir utgifwen. Å landsbygden underhållas nittioen foce kenkyrkor och fem sådana äro ödelagda. J dessa kyrkor råder i allmänhet runda eller spetsbågsstil, hos en del äldre eller yngre öfwergångsstil. De flesta fyrkorna lige ga mid kaltverg, ywadan de åro uppförda af kalksten; de öfriga, fom omgifwas af sandstenslager, bestå af sandsten med någon inblandning af kalksten. Många af de utmärkt herrliga och dyrbara portalerna, med fon: nerlig konstfärdighet utarbetade, utgöras af stipad falls sten. Skeppen och koren, fom äro owonligt höga, Ha gafwelrösten i wester och öster. De flesta tornen sakna, men många ha spetsiga rösten och de uppbära twanligts wis höga spiror. De allraflesta takhwalfwen äro slagna af Falfften8 och några så af sandstens-flisor. De flesta tornen innehålla tre, men somligg fyra och några få fem afdelningar öfwer hwarandra. Å flera torn finnas utanz för andra afdelningarne öppna gallerier. Förf. framställer den äsigten att tornen ingalunda uppstått för att inrymma klockor, utan för att tjena til förswarswerk. Til stöd för denna uppfattning anföres att många torn tillkommit, innan klockor brukades på Gotland, hwilket ej skedde före år 1289, att dessa torn med fina fasta takhwalf, många gluggar och stora alle rier woro mycket passande för forntidens sätt att förfiwas ra fig mot fientliga anfall under de krigiska tiderna; flutligen att på andra ställen, t. er. Lärbro, det skulle hafwa warit en ganska for dårskap att uppföra få ans fenliga och högft dyrbara torn, om man blott ernat des samma till inrymmande af ringklockor. Med hänscende til denna fråga äro wi af olika tans kar med den ärade författaren. Det kan wisserligen ej förnekas att i flera länder de äldsta kyrkorna på många ställen begagnades såsom tillflygtsorter och förswarsplatser. Hwad landtkyrkorna på Gotland widkommer, torde detta i allmänhet ide hafwa warit förhållandet. Wåra gruns der äro följande. De öppna gallerierna, som å flera gamla torn äro anbragta, äro ej särdeles höga, så att man utan alltför stora swårigheter på stormstegar deris från kunnat inkomma i tornen och till flera sådana in: träder man genom trappor från skeppet, t. er. i Martes bo. Torngluggarne ha gemenligen en midtkolonn med en twärsten, fom uppbär twå små runde eler spets bågar. Denna midtkolonn är, såsom bekant, ofta ganska smärt och kunde låtteligen krossas genom stenar, kastade från blidor, och fienden sålunda intränga genom öppningarne. Med undantag af Lärbro och ett par andra flora Fyrks torn kunde öfwerhufwud ej många personer rymmas i tornets afdelningar, och om de tagit fin tillflygt till fyr: forna, hade ju ej flora swårigheter warit för fienden att deri inkomma genom fönster eller portar. Deremot fins ner man stundom på Gotland, t. ex. mid Gothem, Gams malgarn, Sundre och Lärbo, wanligen helt nära fyrfors na, fasta kasteller, som likna fyrkantiga, någon gång runda, temligen grofwa torn af kalk eller sand sten med någon inblandning af gråsten och framte alla dessa Fas steller rå rundbågsstil. Det är ganska troligt att fådas na uråldriga förswarswerk funnits wid de flesta kyrkorna i närheten af hafwet. Det är beklagligt att man i de allra flesta af Gots lands helgedomar dels intimrat magasiner, dels uppbvyggt sådana i förening med desamma. På Gotland likasom