ÅAggngng3g3g3g3ng3g3g3g3g3g3g3g3g3g3g3g3g3g333g3g3g3 a a nr a rd alla befunnits behäftade med trichiner och i alle mänhet till ett alldeles oerhördt stort antal. De hafwa dels träffats fria i tarmarne, såsom s. k. tarmtrichiner, hwilka stundom warit större, men i allmänhet mindre än de inkapslade maskarna, och til antalet tegio, och dels såsom muskeltrichiner, antingen fria, stadde på wandring i kroppens köttiga delar, eller inkapslade i klara, wanl. kalkfria hyljor, inom olika delar af de twärstreckade mujts lerna. Såsom manligt hafwa swalgets, bröstkorgens och ländens muskler warit mest angipna. J en bit kött af ett hwetekorns storlek hafwa ofta öfwer 100 trichiner Hart sin inqwartering. Maskernas liflighet i nyss döda djur har wanl. warit ganska stor. Tarmtrichinerna swänga kroppen åt sidorne såsom ormar och funna dermed oats brutet fortfara i timmar, under det musfelirichinernas spiralwridna kropp werkställer de mest omwexlande, rings formiga evolutioner inom den trånga hylja hwari djuret är inneslutet. De som länge legat i dött kött tyckas deremot lefwa ett latent lif, utan märkbar rörelje. De skilja fig emellertid deruti från döda trichiner, att de åro trinda och fläta, då deremot de fenare wanl. äro förumps na, platta eller kantiga. Den med trichinbemängd föda utfodrade ugglan hade wisserligen en talrik inqwartering af en, i en klar hylsa innesluten, urfjäderlikt ihoprullad, trichinlik trådmask, men den synes utgöra ett annat species — eller om man få will, genus — cch skiljer fig från trichin. spiralis deruti att den aldrig träffas i köttet utan blott i kaviteternas serösa hinnor; att hylsan, likasom masken, är något större än tr. sp.; att den förra är nästan cirkelrund, icke aflång och den senare ihoparullad i ett och samma plan, ej ifpis ral, hwarjemte åtskilliga anatomiska olikheter äfwen föres finnas. De kunna således ide, såsom wid första påfeens det antogs, wara någon varietet af tr. sp. och uppfoms men genom utfodring med trichinhaltigt fläsk, utan måtte hafwa funnits hos djuret före utfodringen. Emellertid anwändes den döda ugglan äfwen till 2:ne igelfotters uts fodring och det har wisat sig att de serösa hinnorna, fom ho? dessa djur bekläda bukkavitetens inelfwor, efter döden warit rikligt inqwarterade med sådane ngaletridis ner, fom sålunda befunnits lika smittosamma fom fläfes trichinerne. Att dessa djur ide förekomma i Hhwilfa igel: kotter fom heldst, har genom ofta werkställda underföknins gar blifwit utrönt. De nu gjorda utfodringsförsöken hajwa sålunda gif: wit tillfälle till följande iafttagelfer: Att förtärandet af trichinhaltigt fött näftan ofelbart öfs werflyttar trichiner på den warelsersom förtärt detsamma. Att af de djur, som till desia försök blijwit använde, alla, såsom det will synas tillfölje af trichinförgiftningen, tillsatt lifwet. Att äfwen djur med utmärkt kraftiga digestionsorganer — igelkotten smälter både hår och ben i den förtärda födan — ide funna befria fig från de i tarmkanalen inkomne trichinerne, fom derstädes i hundradetusental förs öka fig, samt derefter genomborra tarmarne för att ins qwartera sig för deras i allmähet öfriga lifstid i musklerne. Att trichinhaltigt fläsk som warit saltadt och rökt under mera än 3 års tid, befunnits lika smittosamt fom föts tet efter nyligen dödade trichinsjuka djur och att hvars fen förvuttnelje af det fött hwari trichinerna finnas, eller fådant kötts sockring, faltning eller torkning funs nat tillintetgöra dess skadlighet såsom föda, samt Att äfwen andra trichinartade maskar än trichina spiralis funna, likasom dessa, med rå köttjöda insmngglas i kroppen der de sedan sannolikt för alltid qwarblifwa till skada för lifwet och helsan. Det år således rådligast att aldrig förtära köttmat som icke blifwit kokt eller stekt eller åtminstone blifwit af sakkunnig person mikroskopiskt undersökt och befunnen trichinfri. J fråga om trichinernes inflytande på helsan och lijwet hos de warelser som med desamma äro behäftade, har man anmärkt, att då trichiner funna förekomma i stor mängd både hos menniskor och djur utan att de derz af tillsatt lifwet, få måste trichinerne ide wara få lifås farliga fom man å andra fidan welat påstå. Härtill måste swaras, att observationerne öfwer tridhinförgifnine gar allt för tydligt ädagalagt de senares skadlighet och att muskelsvstemets inqwartering af hundra tusendetals Ief: wande maskar, som vegetera på det förras bekostnad af anatomifttfyfiologiffa skäl omöjligen fan wara för hels fan och lifwet likgiltig. De talrika dödsfallen förlidet år bland menniskor i Tyskland tillfölje af förtärandet af -— nn 3