berättelsen, om hwad som i religiöst hänscende tilldragit fig inom stiftet sedan förra prestmötet, derwid blond ans nat nämndes, att ehuru affall till baptismen i allmän bet ide ansågs hafwa tilltagit, få bade man dot nu ges nom säkrare underrättelser kommit till en något större sifferuprgist på antalet af denna läras anhängare, än det wid förra mötet ungefärligen antagna; det nigjorde nems ligen inom hela stistet något öfwer 470, deribland inbes gripne 31 odöpta barn, hwaraf 3 barn i YSisby stad. — Till mormonismen hafwa öfwergått, å widt bekant blifwit, i Follingbo foten 3 och i Wamlingto 14, hwilka äfwen afrest til Amerika; 6 personer låra fin nas qwar i den sednare socknen och några i Hafdhem. Jngen skall bafwa öfwergått till mormoniomen omedelbart från flats: kytkan; deremot hafwa dessa nästan utan undantag förut warit baptister. — Dessu tom klagades öfwer att brist på kyrkotukt öfwerallt inom stiftet förefinnes. Bland de enskilda förhandlingar, som förehades å tredje mötesdagen, då allmånheten icke erhöll tillträde, hafwe wi hört att derwid förekommit, utom ätskilliga jams manskott till prestenkor och andra behof, förhöjd lön till vice pastoter m. m., att för den händelse sakristian wid Wioby domkyrka, hwilken tillbyggnad är till en del ftadö församlingens och till en del presterskapets, skulle komma att rifwas, presterskapet wille medgifwa detta med wilkor, att stadoförsamlingen eller stadens inwänare i stället bes reda presterskapet en annan lokal för det fall att CEles inentar. Tärowerketå fal wore otillgänglig. Afwen förs klarade presterskapet, att jolkskolorna behöfwa åffåds ningsmateriel, bwarom skriiwelie stulle afgå till K:o Bes fallningshafwande för att få fråga om anslag härtill fös redragen mid Vandstinget;; ett beslut, fom ite fan annat ån med tacksamhet förnimmas och emottagas. — Till Preses wid nåsta möte utsågs D:t O. W. Lemke och till predikanter: kyrkoherdarne A. L. Hauffman och I. Swensson samt vice pastor I. Apellöf. — Prejt: mötet afslörs med ömsesidiga helsningstal, bön och fång. Då det icke tilläts of att närwara wid tredje dagens sammanträde, må det ursäktas of om wi framställa en wördsam förfrågan, huruwida Sockenbbliothekerna då kommo på tal, om hugnesamma upplysningar afgafwos rörande allmänhetens hog att begagna dessa sör folket ar: sedda inrättningar, samt om specielt det af staten till dessa bibliotheker skänkta wärdefulla arbetet: Läsning för folfet är lätt tillgängligt och flitigt läjes, eller om, hwad som här och der berättas, detta arbete, efter hand det uts kommer, mottages och upplägges på winden att der förs waras och — förglömmas?! — Jntressant skulle det äfs wen utan twifwel blifwa för wederbörande socknemän att få weta, om hrr pastoret wid detta tillfälle hafwa råds gjort med Läns-Arkitekten, eller lemnat honom behöfliga underråttelser, om kyrkornas nuwarande tillstånd och mer eller mindre bristsälliga skick. — Defa och många andra wigtiga frågor får man dock troligtvis upplysning om, da orfictella berättelsen om mötets sörhandlingar blir ofs fentliggjord. En anmärkning, fom mi hafwa att göra, gäller den hemlighetsfulla tystnad fom iakttogs före mötet i afseende på tidobestämmandena för Gudotjenster och sammanträden samt andra för allmänheten behöfliga dylika upplysningar, hwarom man i sista stund och endast genom mundtiliga meddelanden kunde erhålla förwissning. Nog hade weders börande kunnat wisa allmänheten den jörekommande artig heten, att genom annonsering i tidningarne underlätta lännedomen härom. Slutligen kunne wi icke undgå att anmärka, att då Preses första dagen intog sitt prefidium wände han fig till Biskop Anjou, uttalande sitt warma bjertas enskilda kånsla och stiftobrödernas lika warma wördnad och tack sägelse i de mest swassande ordalag. Utom det att detta heloningstal ide war i wårt tycke wäl anwändt, nemnlis gen wid mötets början i stället för wid def slut, få fös refaller det of, att allwarliga andans män, fom efters trädt Christi apostlar i det wigtiga religionokallet, icke borde hafwa mak för, utan heldre afhalla fig från alt äckligt smicker; ty om oc denne man gjordt sig förtjent af preefidis beröm, hwilket mi ide hafwa skäl att betwifla, borde dot Herrar theologer i första rummet ihogkomma och tillämpa fina egna satser Då de förkunna, att äfwen den bästa menniska är en sondig menniska, en onyttig tjenare, som ingenting förmår af egen wilja och kraft och ingenting bar att berömma fig af. Miminstone förekommer det of anstötligt, att man i samma andes drag, fom böner till Gud frambäres och fördömmeljer uttalas öfwer tidens anda och otro, ide styr att rosa wissa menskliga storheter. Wår öfwertygelse är den, att den klandrade tidsandan yrkar med rätta ett Öds mjukare finne hos wåra andliga ledare.) Till sist ma det tillätas oss att yttra några ord om kontrakteprosten, mag. A. J. Lyths wid mötet jöredragna opus. Prosten Lyths framftålning til famtalsämne, med öfwerstrijt: Om wår Frålsares perfon, är ingen dis iputation? i akademisk mening, ide heller egentligen en afhandling, utan ett tal, en predikan, medelst hwilken Herr Prosten gör hwad han fan för att befäfta fig sjelf nach fina Ahäraro I Man fonratfla fiftatåfnurflina tran Hå ÅLInA