) De utmårtt wackra löfskogsängarne med fina orchider och andra, om en svdlåndsk natur wittnande täcka blomster, bafwa städse utgjort öns prydnad, och mar det om en af dessa wårter (Coronilla Emerus). fom HLinn yttrade i sin Gotländska cesa (1741) sid. 229: IJag bade aldrig trott att denna busken — fom tillsörene warit fedd wildt wäxande wid Wien, Geneve och Montpellier, och den man både i Swerige och utomlands plågar hålla i otangerierna — wurit wildt i Swerige, fast 20 botanister sogt det, om jag ide sjelf det sett?. Nu hafwa de herrliga Gotlandsängarne tid en stor del förswunnit, genom odling till åker; och skogarne, fom redan på Linnes tid å ålskilliga orter på ön woro förswunna (fe t. er. Gotländska Reson sid. 265), men på andra ställen derstädes ännu funnos i mockenbet, t. er. mellan Gothem oh Östergarn m. fl. ställen (fe bemälda Resa sid. 225). hajwa ansenligen minskats. Det mar om de sköna med ef, aff, alm, björk och hassel bewäxta ängarne, fom Linnå (a. st. sid. 232) yttrade att de woro likare lundar och trädgårdar, än någon mark ö d. iv. s. att de kunde fötlttnas mid de wackraste trädgårdar eller parfer, samt stodo wida öfwer den manliga äng8eller betesmarfen; och då mi för 35 år sedan, eller fommaren 1830, beföfte Gotland, sunnos ännu dessa bertliga ängar, eburu redan då betpdligen förminskade, mot hwad de fordom warit. 181 sågo wid ett beföf på Gotlond förra året ännu några sådana; men det är att beflaga, att de få måfendtligen minskais. att af denna, Gorlands forna, herrlighet numera ide modet finnes qwar. J. A.