(forts. fr. N:o 14) Tillfälliga förhinder hafva nödgat oss att hittills uppskjuta med framläggandet af de skäl, som måste motverka Stadsfullmäktiges i Nyköping, af K:s Befallningshafvande derstädes understödda förslag, om vinterpostföringens häremellan och fasta landet förflyttning till Oxelösund i stället för Westervik. Vi fullgöre nu detta åtagande; men äro derjemte öfvertygade, att många flera och giltiga bevis och upplysningar skola, dessutom af den som eger praktisk erfarenhet om Östersjöns navigering vintertiden, kunna anföras emot påståendet att vinterpostföringen på Oxelösund skulle blifva i väsendtlig mån säkrare, än hvad den nu är. Vanliga tiden för Polhems resa härifrån till Westervik har varit 6 tmmar: deremot skulle till Oxelösund erfordras 9 timmar, förutsatt att icke naturhinder inträffar. Nen dessa 3 timmars längre färd, som eljest kunna anses af mindre betydenhet, är hkväl i och för sig en högst menlig omständighet när årstiden tages i betraktande, då endast 6 å 8 timmars dagar kan påräknas. benna årstid inträffa ofta och hastiga omvexhngar i väderleken, och i följd deraf kan man icke heller på förhand beräkna, hvilka naturhinder som under resan kunna uppkomma och möjhgtvis förorsaka sådant uppehåll, att inloppet till Häfringe icke uppnås före mörkrets infallande. Ibland sådane naturhinder, hvarpå man alltid måste vara beredd, är snötjocka det svåraste som kan inträffa, men också det vanligaste, och möjligheten att vid påräknad tid få sigte på Häfringebåk kan derigenom alldeles betagas. Hvad är i sådant fall att göra? Jo, antingen att fortfarande hålla på och med lodning söka att finna inloppet till Häfringe, eller lägga bi för att afbida en gynsam förändring i väderleken, eller också att vända för att i stället angöra Ölands norra udde. De svårigheter man i dessa fall har att bekämpa och de olägenheter förenade med icke obetydlig fara för post, passagerare och fartyg, som man har att öfvervinna, äro dock af sådan art, att de böra tagas i nogaste bepröfvande, hvarföre vi vilja mera omständligt uppehålla oss dermed. Att utan sigte af Häfringebåk söka finna inloppet till Oxelösund är i anseende till kustens farliga beskaffenhet förenadt med den största risk. Inga yttre skär finnas, som kunna tjena till ledning för angörandet eller som lemna behöfligt skydd ifall man skulle se sig tvungen att ankra; men väl har man att undvika en otalig mängd af undervattensklippor. Med iakttagande af all möjlig försigtighet skulle derföre ett så djerft företag, som att i mörker eller tjocka söka in till Oxelösund, lätt aflöpa olyckhgt; och vi betvifle att befälhafvaren skulle ens kunna försvara ett så lättsinnigt äfventyrande af lif och gods. Att lägga bi utanför kusten vore icke mindre äfvenventyrligt. Storm med pålandsvind, snöyra, strömsättning eller dris-is i sörening med sartygets nedisning, bebåda alltför påtagligt den fara man skulle utsätta sig för, om man under en lång och mörk vinternatt sökte att hålla sjön vid denna sarliga kust, som nu är ifråga. Icke heller denna utväg skulle således någonsin af en företänksam och försigtig besälhafvare kunna väljas för att vinna