af Fåderneslandet, att söka förwissa fig om brejsskti iwarne motaliska egenskapet och trowärdighet, innan en sådan fullkomlig tillit eanae åt ceras uppgiitet, att dessa böra ontogas såfom sanna; men man bar Hfirål fett förnvade cuppbörliga prof rå, att de mest lögnaktiga personliga tillmä:en tlifwit intagna, om på sednaste tiden harwartill och med fruntimmer icke warit fredade för osonna och åtekrånkante teskollningar och insinuationer i berörde tidning Ett sådant dref bänfrån öretom i N:o 41 of Fäderneslandet för den 24 i nossuitne månad; och ebutu det fruntimmer, emot bwilket en törfåtlig insinuatien riktos under torm af frågor födda rå en fullkomtiat osann beråttelse, inom wått samhälle åtnjuter ett rättmåtigt onscende sösem högst aktningewärdt och säledes icke fan genom någon nitskinwores lögnaktiga och wräångda uppaifter förlora det ringaste bos samhällets tänäntande medtemmar, ej heder är i tehof af någon upvrättelse genom mår åtgärd, få anse wi deck. ott wår rudlicistiska pligt förbjudet of att lemna de: ofwonnämnda brefwet oanmärkt, under förklarande tillita, ott den omnåmnda tilldtagelsen med Jungiru Björklund, sådon den i werkligbeten förbäller fig, alldeles icke mått någon obebaglig fenfation bärftäde8, ott den bar gillats af de många oktode personet, fom derwid warit rådsrågade, och att Björklunds penningar (belopvet är äfwen oriktiat upvgtswet) bletwo insatta i sporbanken, icke af andra personer utan af dem med bwilka det tfrågowarande fruntimtet genast rådrörde fig, samt att händelfen, fom tilldrog fig it medio af sislt. April uti Björklunds sosters närwaro, ide ens warit söremål för någon ollmännare upymårksambet. fastän den nu t någon elak a sigt bitiwit begagnad af en illasinnad forrefrondent; och dylika finnas tywärr flerstädes än t wårt samlälle.