ell VU Stilo, 110 71(1 1569 -bkMHar 441(K4 1144477 åtminstone nog insigter och omdömmedförmåga, för att ej mindre klassens eget intresse än sjeljwa dess samband med och beroende af fosterlandets stora gemensamma wäl bör funna rätt bedömmas och collectivt uttala fig så wäl i walet fom i Riksjörsamlingen. Sälunda, och härom torde ide mera behöfwa ordas, slippe wi genom klasswalen tre hufwudwigtiga bekymmer: orättwisan emot bestående representationsrätt, bebof af penningens mätprof på mwals rätt och walbarhet, samt slutligen bekymret för nog af intelligens inom Rikoförsamligen. Det är i sanning mycket nog. Undersökom nu det inre wåsendet af de få kallade Eflafwalen. Jag tänker mig dem af 2:ne skilda flag: Det ena slaget, det fom i allmänhet menad, will jag falla abs soluta eller egentliga klasswal, utmärkande fig derutinnan att individen inom fin flag wore anwisad att wälja pers fon endast inom klassen. Gerna träder jag på denna sida, om nårwarande samling af fosterlandets wänner i plus ralitet förklarar fig derför. Men ett annat slag, en an: nan modification af klasswal låter tänka fig, den nemflis gen att individen, ehuru anwisad en wiss klass, den han tillhör och hwars intresse han måste tänkas arte och bes maka, likwäl finge wälja person utom fin klass. Denna frihet närmar sig, såsom man lår infe, mera intill prins cipen för allmänna wal. Den märkeliga skillnaden är dock den att rösten antingen ingår uti eller begränsas ins om klassens collectiva walresultat. Några erempel: En adeloman, fom wid walförrättning för adeleklassen wille wälja en ofrälse person, hade dertill fullt laglig rättighet. Skulle pluraliteten inom samma klass göra detsamma och så att bland det antal representanter, klassen ägde utse, befunnos genom öfwerwigt af röster en eller flere ofrälse män, så wore desse de lagligen walde klassens ombud lika wål som de adelomån, hwilka derjemte woro utsedde. Här är således möjligt både för ständet att fe tillgodo fina rörs delar såsom stånd och för individen att söka framgång åt honom egna, från ståndets möjligen skilda åsigter ar allmänna samhällsfrågor. Hwad fan wäl mera begäras? Ett annat exempel. Det är icke sagdt att klasserne just skola wara de 4 gamla och den orepresenterade 5:te. Flere komma wäl att gestalta fig, men sådant må bli en framtidens omsorg, mera hörande till det reglementariska sedan hufwudgrunderna blifwit bestämda. Segra de allm. walen, skola många wigtiga näringar få ganska swårt att blifwa mid Rikoförsamlingen representerade. Sådant fan med säkerhet lyckas endast medelst klasserne. Skeppåredare, Handels och Fadrikeklasserne, fom hajwa att frukta allt af omkastningarne uti tullsystemet och fom hafwa nog intelligens inom fig sjeljwe för att altid wara i tillfälle att utte skicklige män inom klassen, de där förmå med framgång bewaka deras yrkens intressen, skulle utan klassinrättning altid förblifwa i owisshet huruwida inom Rikeförsamlingen hazarden af allm. wal skulle tillskynda dem en eller annan målsman, hwilken deck, så wida han icke jemwäl genom samma hazard wore sjelf af dessa yrs fen, wäl ide gerna kunde supponeras fe sakerna ur pres cis samma synpuncter, fom sjelfwe yrkets män skulle göra. Jag frågar: Wore det rättwisa att beröfwa dem en sådan naturlig rättighet att få corporera sig såsom walklass och jåsom sådan blifwa mera försäkrade om eget ombud? Slutligen ett motsatt om och ringare erempel. Fiskerierne å Rikets kuster eller i def hafss och sjöstäder lämna en tarflig, mödosam ech lifsfara underkastad bärgning åt ett betydligt antal i allmänhet mindre uplysta menniskor. Om desse, slutna i walklass, skulle nog sundt bedömma fin walrätt för att finna att en person ur deras eget yrke skulle mindre funna werka wid Riksmötet än t. ex. om pracs tist wetenskapsman den der gjort fig känd att hafwa både tänkt och forskat uti fiskeriets förhållanden och således bäst förstode utweckla, genom hwilka stadganden oc mefurer staten skulle säkrast kunna uphjelpa denna nog wigtiga näringsgren, skulle wäl någon menniska kunna hafwa skäl emot att fiskerierna finge utwälja en sådan man, oaktadt ban måste upsökas utom klassen? Knappast — tror jag. Jag will an korteligen sammanjatta mina åsigter. De allmänna walens grund hwilar på en fiction, en wids serligen wacker abstract tanke, men hwilken i 99 fall af 100 skall sörblifwa ojärwerkligad i tillämpning och utöfning. Desse mal skulle således egentligen wara id6ns mal — om dermed komme att gå rätteligen till. Låge där en practisk sanning uti de allm. walens grundsats, så borde conseq vent genom dem Rikoförjamlingen blifwa idel idea lister. Men ett Riksmöte är icke forum för ideas lismen. Sådant borde man komma i håg. Lyft gårna, har du mod, på den granna förlåten. Hwad får du se där innanför? Jo! wisserligen en och annan ren Ser nius, ett och annat warmt hjerta, en eller annan god medborgare fom, utan behof att utbjuda fig sjelf, blifmit upsöft af den allm. medborgerliga öfwertygelsen; men ditt öga skall straxt förlora desse ganska få ibland skaran af låga andar, färdiga att rusa ut öfwer nationen, Ilycs sökeriets, corruptionens, falhetens, winningens, twedrägs tens lystna furier. Klasswalen åter äro de olika ståndens, yrkenas eller närinaarnes naturliaa walsått — alla He olika medbor