Om allmänna wal och tlaf-wal. För aderton år sedan ifrades jemwäl hår i Visby för reprefentation8sreform och synnerligast för allmänna wal. Ett sammanträde i denna syftning hölls utt nu s. k. Liljehornska huset, men man har, oss weterligen, inga anteckningar om förloppet. Ett annat sammanträde af i ämnet olika tånkande medborgare försiggick någon fort tid derefter uti Lythbergska huset wid häftgatan och ifrån detta finnes ännu qwar en då upläst skriftlig upfatts, hwars införande just nu, då snarligen en ny öfmerlåggse ning i dessa ämnen kommer att äga rum, Redactionen af denna Tidning tror funna intressera den läsande als mänheten, ehuru Red. för egen del, med affeende å klasswal, år af annan åsigt än den aktade insändaren. Det synes mig wara möjligt att på förnuftets wäg funna förmedla den nu pågående flora twisten om wal per capita eller wal genom klasser. Tidsandan, fom peckar på rågadt mått af frihet, tror detta öfwermått såkrast wuns net medelst allmånna wal. Deremot är det klasswalens öde för dagen aft åtminstone misstänkas, att ej säga något wärre. Beklagligt är isynnerhet det nog allmänna mif: förstånd, liksom wore de allmänna och klasswalen hwarandras enotsatser eler naturliga fiender. Betraktaren undgår icke att förnimma en strid på lif och död dem emellan wara å färde, hwilken dock — eftertänkom det noga — mera spelar på ordens yta än intränger i deras inre mes ning, mera föreg emellan preccecuperade wiljor än med lugn besinning af skäl och grunder. Att få år, och att få man gör formen till hufwudsak och sätter andan i bakgrunden, sådant förkunnar med gälla röster den s. k. allmänna opinios nen. Formen är dock bara form, kroppen allenast. Andan är ordnande anda, är själen, är lefwande fosterlandskårlek. Wi fråge: Hwad skulle kunnat hindra den fig sjeljf medwetna, fig sjelf mäktige patriotiomen att werka outs sägligt mycket godt äfwen inom formen af sjeliwa det gamla representationssätt, fom nu utan appel skall uts dömas och med rot uppryckas? Hwad å andra sidan skall någonsin funna hindra lidelserna, corruptionen eller oförståndet, att göra dåligt bruk af jemwäl den aldrabästa nya sta tsförfattning? — Låtom oss tillje om det werkligen lig ger så mycket ondt i klasswalen som wåra landsmän från den andra sidan wilja deruti igenkänna. För hwar och en, som will samhällets förbättring, utan att wilja def omstörtning, utgör rättwisa emot bes stående rättigheter den första och beligafte grundsats, bwaris från han börjar werket. Han finner fig ingen rätt äga att bortlvjta de 4 gamla Riksstånden, men han hoppas funna på rättwisans wäg utliqwidera deras oförbrutna representationsrätt och åter införa dem deruti under annan form. Han inser ock att af de twänne dertill befintliga utwägar, den ena eller allmänna walen erbjuder ett wida wanskligare och isynnerhet ett wida otillräckligare ffades stånd, än den andra eller klasswalen. Genom de förra blir denna de 4 gamla Riksståndens godtgörelse altjör obe. stämd, i många fall omöjlig. Allt komme dår att bero på slumpen. Först genom nationens fördelning uti mwals cirklar, omfattande, hwarje inom fig, något ar hennes förre flåndås eller näringsintressen, hajwa wi utväg att åt desse gamla wördnadobjudande ståndecathegorier rädda och tillförsäkra en representationsrätt, den de ingalunda kunna helt och hållet beröfwas. Desse Rikostånd skola och, efter hwad slutas må af den rigtning tänkesätten nu tagit, fannos likt finna fig uti att inom klasser åter inträda uti wals rätt, Då det deremot ingalunda är att antaga, det de skulle anse fig godigjorde med att denna deras rätt skall bero af de allm. walens äfwentyrliga resultater. — Wore nu också deuna åt Riksstånden räddade skadeståndsrätt Elaps walens enda företräde framför de allm. walen, få wore detta företräde ensamt nog wigtigt att upwäga desse fed nares alla tänkbara fördelar tillsammantagna. Men fles re finnas: Sålunda är det t. ex. gifwet att, sjelfwa stötestenen