Srsndy) J frågan om Presterskapets lönreglering. Med skyldig tacksamhet för de upplysningar i tiondes regleringåsfrågan, fom TionderegleringsNämndens Ord förande, Hr Landskamreraren Gardell, meddelat almänkhes ten uti Gotlands Tidning N:o 11, beklagar En tionde: giftvare att def, på flere tiondegifwares degäran, utan ringaste afsigt att fåra, genom frefmwa framställningar werka eller föreffrifva Nämnden något til efterrättelse, uti Gotlands Tidning N:o 10 framburna erinringar i anledning af Nämndens i Tidningen N:o 8 införda Tis onderegleringåsförflag för Westkinde Pastorat, blifvit mifs förstådt och upptaget i mening rakt stridande mot den rätta. Om Tiondegifwaren casam behöft upplysning i frås gan och ide ansett densamma wäl wärd offentlig difeuss sion, få hade han wisserligen kunnat och kanske äfven fos lat wändt fig til Nämndens Ordförande eller Ledamöter för att blifwa tillfredsställd; men frågan är af för allmän natur för att i enskildt audiense behandlas; oc) dels derföre och dels i följd af den obenågenhet hwarmed Ems betemän, i allmänhet anseende sig ide wara till för fols kets skull, wanligast emottaga enskildta förfrågningar rörs ande deras Embetsgöromål, walde Tiondegifwaren den offentliga wägen, wiss som han är, att de upplysningar som på denna wäg, från ena eller andra sidan, föras fram, skola, utan eljest beswärliga och kanske olagliga kommunicationsmedel komma större delen af dem som behöfwa upplysningarne till dels. Hade Nämnden gått med litet mera offentlighet till wäga oh t. er. genom tryck gifwit allmänheten instructioner efter fin egen instruction, få hade säkerligen hwarken förfrågs ningar eller erinringar erfordrats. — Nu famlar allmäns heten, med hwilken Nämnden synes undwika al annan beröring än den som tränger sig på Nämnden genom ofullständiga oh föga sägande kyrkostämmosprotokoller och genom den Ledamot i Nämnden fom Tiondegifwarne i hwarje Församling äga wälja, i fullkomlig okunnighet om de grunder och på hwad fått Nämnden letar fig til att bestämma Pastors rättigheter och Tiondegifwarnes skyldigheter; och det är mera lycka än konst om Nämnden träffar det rätta. — Föreskriften att Nämndens fammans träden skola hållas inom hwarje Pastorat, synes dock förs utsätta, ej mindre att så wäl Pastor som Tiondegifwarne böra lemnas företräde hos Nämnden och få lemma upp: lpsningar der twetydigheter eller swårighet att utleta det rätta förekomma. Ware detta sagt i allmänhet; särskildt måste En tis ondegifware återkomma: Först till de 300 Rdr:ne; derwid upplyfande att erinringen mot dem tillkommit i följd deraf att ordet bidrag till underhåll af ett par Embetshåstar, icke war svnligt i Q3efikindesförflaget, infördt i Gotlands Tidning N:o 8. Anmärkningen i denna del, ehwad den gäller 300 eller 100 Rdr, torde dessutom få anses ej alldeles obefos gad, enär 4 8 af Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862 ide medgifwer annat afdrag från Boställes WwerE: liga wärde (affaftning) än byggnadekostnaden och fåles des ide för Embetshästar eller andra tillskapade titlar, de må grunda fig på erfarenhet från andra län eller ide. — Af egen erfarenhet wet En tiondegifware att man icke hinner långt med 200 Rdr årligen för prestgårdsboggnad och derom torde jemwäl Jnstrumenten öfwer de femåriga Eko nomiska besigtningarne innefatta upplysning. — Hwad uppskattningen af Prestboställenas afkastning angår; få är frågan derom i allmänhet få uppfattad, att pastor