YTV) rr hö AAA 2 114147444-7447 -!k17 OS PF MY ökande tiondegifwarnes underbälloskoldigbet. — Att prest, som bebor boställelägenhet, har skyldighet att densamma bade bebygga och underhålla framgår widare af 4 Ii Kongl. förordningen den 11 Juli 1862, der det heter, att bostället skall (af Nämnden) till en def werkliga wärde, efter afdrag af byggnadskoftnaden, motjwarande inkomst beräfnad; — hwilken I således också tockes gijwa Nämnden full befogenhet, att först reglera bvggnadsskyldigheten i prestgård emellan innehafwaren och allmogen, för att funna bestämma huru mycket i byggs naddkostnad skasl från boställets afkastning afdragas. Det är en sådan reglering fom, sammansttälld efter lag och konvention, nu och för framtiden är högligen önskwärd od) behöflig, oh derwid märke torde läggas wid det nu i prestgårdarne rådande förhållande, att befintlige bygg: nader, synnerligast i ladugården, äro beräknade för tionz Desintägten i stiå och säledes, i mån som tiondesättning winner häfd, öfwerflödiga och böra afskaffas. — Det är ingalunda meningen och wore jemwäl odilligt att förneka boställsinnehafwaren utrymme och beqwämlighet, få i mans fom ladugårdobyggnad efter nutidens kraf; man önskar blott att få rättwist bestämdt, hwad fom af förfamlins garne eller af pastor skall byggas och underhållas, på det att, om och när en beständig lönereglering kommer till stånd, byggnadös och underhållssföyldigheten ide må få qwarstå obestämd såsom nu, för att fortfarande alstra os sämja emellan lärare och åbörare, å ena sidan genom stegrade fordringar, synnerligast wid hwarje ombyte, och å andra sidan genom obekantskap om hwad fom egentlis gen allmogen äligger. 2:o Att möjligt öfwerskott på ortens Krono: tionde kunde komma orten till godo, enligt Sör: fattningarne. — Härwid förekommer först gotländska kyrkornas rått till win: och byggnads-säd, wans ligen i andra orter 2 å 3 tunnor spanmål till hwarje kyrka; dernäst Bibeltryckeri spanmålen, 2 a 3 tuns not af hwarje gäll; och sist Prostetunnan, hwaraf allt bittills intet från Kronan utgått, emedan presterskapet fått disponera hela Kronotionden, utan hafwa förfamlins garne fött ersätta mins och byggnadösfåden, samt preftere ffapet gemenligen Bibeltryts-fpanmålen och proste-tunnan. — Nu, i mån fom löneregleringen fortgår och prefters Fapet i följd deraf ej får disponera hela kronotionden, synes tiden wara inne att göra anfpråf på orteus rätt till ojiwannämnde, hittills endast genom en tillfällighet densamma beröfwade, tiondesanflag, hwilket aldrig blifwit orten frånkändt och hwarigenom orten, äfwen i denna del, kunde komma i likställighet med Rikets andra orter, ett mål som är lika önskwärdt som i allmänhet eftersträfwadt. Skulle dot Nämnden icke anse sig kunna, med tills lämpning af den Kongl. Förordningens 9 I 3 mom., i nu anförde del göra underdånig framställning. så wilja wi lägga på Landotingets, blijwande rikodagomäns, eller detas åhugsnad fom hajwa Kyrkans och de ecclesiastika ärendena om hand, att till landets fördel omfatta och i tid bewaka frågan. Utom dessa hunvudsmomenter hafwa ttondesginvarne twånne andra önskningafrågor, att i sammanhang med tionde: regleringåfrågan framställa, och dessa äro: 1:o Ett annat fått för tionde uppbörden än det fom bestämmes genom 11 8 2 mom. i Kongl. Förords ningen den 11 Juli 1862. — Alltigenom under den långa striden är framhällit, att aflöningosätt och walrätt framkallat olagliga aflöningösbeting. Det wore derföre önskligt att tiondestagare och tiondesgifware i den mates riella delen af fin gemensamhet sattes i få ringa beröring med hwarandra fom möjligt. Öwad tiondesuppbörden angår, få kunde fådant lämpligen ske derigenom att den i sammanhang med Kronans uppbörd besörjdes ar Kros nand uppbördomän, fom i följe med Kronouppbörden in: jatte Tiondeuppböörden i Landtränteriet, derifrån tiondes tagarne kunde få sitt, dem till fördel, qwartalitet liksom andra embetsmän utanordnadt. På sådant sätt har Biskopens i stiftet indelning och tjenstemäns i allmänhet indelta löner i sednare tider blifwit reglerade, som wi tro, till fromma både för embetsmännen och indelningös gifware. — Beswäret för uppbördomännen att debuera samt wid uppbörden räkna in och wid levereringen räkna ut några Rikodaler mer eller mindre, kunde ej blijwa stort; och icke heller kunde den genom tionden ökade des betsumman för de stattskyldige falla fig swår wid upps bördoterminen, som wanligen infaller i Februari eller Mars månader, då spanmålspriset bör wara stadgadt, ifall konjunkturen förut ide warit god, om de nemligen på hösten aflade fin tiondesäd och realiserade den då pris jet blefwe godt eller ytterst mot uppbördetiden; — samt 2:o En annan beräkningsmätare ån oförmed: lade hemmantalet, för tiondens utgörande, fyrfobygg: nad och walrätt till prestbeställningar m. m. — Då Kros nans zidelar of tionden år bestämd och antagen efter förs medlade hemmantalet, fan man ide finna rimligt skäl, bwarföre ite tertial tionden fan få utgöras efter fams ma grund; och man fan swarligen finna något absurdare, än att en pålaga fom bör utgå efter det rum jordbrus fet nu innebar, skall fördelas och utgöras efter den mås tare, jom för hundratal år sedan åsattes jordbruket och efter