nom en Nämnd, deri Kongl. Maj:t tillsätter Dedrö: rande samt Domkapitlet och Landotinget, hwar för sig en ständig ledamot för det hela och i hwarje socken, der frås ga om lönereglering efter Nämndens bestämmelse föres kommer, Kyrkoherden eller Kontraktsprosten wäljer en och socknens tiondegifware en ledamot, de twänne sistnämnde för så widt frågan rörer socknen eller pastoratet. Genom hwad Kongl. Maj:t jålunda ytterst förords nat, infördes frågan på en alldeles ny bana, och alt hwad fom i densamma under förflutna tiden blifmwit förirz wet, bråkadt och beslutadt, upplöstes utan all annan frukt, än den fom fan för efterkommande hemtas från iragementerna af de digra luntorna. — Switerna af det femtioåriga Friget äro dock, att 1648 års orims liga och obilliga Konventionseftadga blifwit undanröjd och Gotlands jordegare, i afseende på aflöningen till lans dets presterskap, medelst anbejallda tillämpningen af 1862 års Kongl. Förordning äro satte i likställighet med preftz aflöningoskyldige i Rikets öfriga landskap, utan undantag; och det är nu till den redan fonstituerade och i mwerkjams bet tråädda Nämnden, fom Gotlands tionde-gifwa re sätta sitt hopp och fin förtröstan för att få den halfsekels länga striden emellan QHerdar och Får på ett ömsesidigt rätts wist och billigt sätt sliten, icke ensamt till de stridande parternes utan till hela samhållete båtnad; ett hopp och en förtröstan, hwartill man är berättigad af hwad som hittills af Nämndens å:tgöranden blifwit kunnigt. — Må det dock icke förtyckas att wi här framställa några ord till begrundande och hågkomst, synnerligast ar de ledamöter i Nämnden fom äro walda eller komma att wäljas ar tiondesginwarne. Enligt Kongl. Förordningen den 11 Juli 1862 har Nämnden ful befogenhet ech beslutanderätt att bestämma och föreflå: 1:o Presterskapets aflöning och fördelning, I 3, mom. 3, 4 och 5; 2:o Delning af pastorater eller sammanbyggaad ar kyrkor, 8 3. mom. 6; 3:o Uprskatming af boställe, efter afdrag af bygg: nadskostnaden, 4; 4:0 KJudragning eller förflyttning af presterskapet ans slagen jord 8Y 5 och 9, mom. 25; lamt 5:o Fördelning af kronotionden och anwändandet af öfwerskott derå, I I, mom. 2 oh 3 J följd bäraf wilja wi lägga på Nämndens minne: 1:o Församlingarnes byggnadsftyldighet i preft: boställen. — Wi fade nyss bär oiwan, att tondeginvars ne på Gotland, genom anbefallde tillämpningen ar K. Förordningen den 11 Juli 1862, blifwit fatta i hfl: lighet med tiondegifware i Rikets andra orter, få hwad presterskapets aflöning fom bygsnadoskyldisheten i prestgårdarne beträffar. Se wi nu, rörande den feds nare, på allmänna lagens bud i 26 Kap. 2 I Byggningas Balken, få lyda de: att i preftgård skall wara fluga med twå kamrar, kök, brygghus med bakugn. bod med dubbel botten och loft, wisthus, lada med två golf och (oge, jähus och stall, allt af storlek och inredning fom bestämmas i K. Resolutionen på Allmogens beswår den 1 Aug. 1727 8 12, och att desse hus och ej flera ega ZSodnemånnen med tak och innanredet Kvrkoberden får diga antwarda, och ware han sedan skyldig att bålla dem wid makt med egen kostnad. — När de af ålder och bruk och ej ar Prestens wanryckt förfalla; då skola socknemännen dem bygga och bättre på PDerad kostnad; men tarfwar prefigård, efter def ägor och lågenbeter, flere hus, bygge och uppebålle prest dem sjelf eller gälde det fom buifter. — Och tiondes gliware i pastorater som bestå af mindre ån 30 bugg nadeskvldige hemman äro till och med genom nyf åberos pade K. Resolution berättigade till lindring i ofvanuts förde byggnadeskyldigbet, efter Landohöfdingens och Cons sistorii pröfning. — Se wi widare på Kongl. Ma j:is nådiga förordning den 3 Februari 1860, angående prefts gårdebvggnader i Skåne, få finna wi af def I I, att prestgårdarne å landet i denna ort, fola bvagae och uns derbållag, fom förr wanligt warit, af boftållsinnehaf: warne enfamt, utan något församlingarnes deltagans de, och detta fastän presterskapet i Skåne år unders kastadt samma lönereglering fom wårt Gotlåndska pre sterskap; och om wi slutligen fe vå 3 I i 1648 åro ar Kongl. Maj:t den 30 Oetober 1747 fastställda Konvens tiond: stadga, detta bålwerk som presterskapet ännu i wåra upplysta tider anwänder såsom bröstwärn för alla anfall mot def rättigbeter, så läses der: om prästegårds byggs ningar, är få besluthet, att wijdh hwar prästegårdh skall hållas en Syn, och då rätteligen pröfwas och skattas, wilfe huus funna wara nödiga och hwilke till öfver: Nöödg. — De fom nådige åre, skole af Allmogen hållass. det andre efter banden afskaftas. — Dott Iofs mwar prästerskapet fiab wela emot fine åhörare häruti wara disctete, och icke altid låta Huusen flickas, utan allenaft når höge nöden dett fan fordra och Fräfwa, Huruwida presterskapet stållt fig detta bud och def i sista momentet intagna förfåfran till efterrättelse, må det fjelft ajgöra; men lika säkert fom weterligen icke genom någon sådan syn, fom i Konventionen anbefalles, als