Presterskapets på Gotland lönereglering. (Fors. fr. N:o 10) J sådant skick blef frågan åter ställd under SKonun: gens nådiga beslut, men under tiden blef till Biskop i sliftet utnämnd Theologies Doktorn m. m. C. J Geur: lin, och regeringen aniåg nödigt öka den redan widlyftig blefue akten med hans enskildta utlåtande, hwilket der: före infordrades och den 11 Februari 1841 af honom afgafs. — Uti detta utlåtande framhöll Biskopen, fom, i förbigående fagdt, endast en gång såsom passagerare bes sökte fitt stijt och säledes ej kunde ega någon säker egen kännedom om ställningar och förhållanden härstådes, buts wudsakligen: att Gotlando kyrkojörhållanden, högtidligt försäkrade förft wid def förening med Swerge och sedan af flere landets Konungar, utbildot sig och woro lämpade efter öns afskiljda läge oh på stället rådande förbålan: den; att det ifrågawarande förslaget, enligt hwilket Kyr: koherdarnes antal skulle minskas med 19, men Kapella: nernes ökas från 8 till 24, samt i stället för twänne kyrkor och församlingar wid hwarje pastorat, 4 eller 6 skulle förenas under en Korkoherde och bilda ett ända gåll, lemnande kyrkowäsendet i allt öfrigt oförändradt, en: daft skulle leda till förändring af åtskillige lärares namn och wärdighet samt till nedsättning af deras icke ajwundswärda anfedde lönewilkor; att förslaget lojwade ringa oh till en del osäkra winstrefultat för allmogen, men skulle wid werkställigheten möta många swårighetet, samt bland annat medföra den följd, att det redan då otillräckliga antal af extra ordinarie prestmän skulle, genom inffränf: tare utsigter till befordran, ytterligare minskas och de swagt lönande platjerna wid lärowerket swårligen funs na med skickliga personer besättas, hwadan Gotland snart antogs skola upphöra att bilda ett eget stiit med särskild stprelse och egna fullftändiga lärowerk, hwarigenom föra luften för inwånarne blefwe wida större och kännbarare än den ringa lindring i tionde asgift, hwilken jörslaget äsyftade; att, utomade olytor (dock ide namngijna), fom den ifrågafatte reformen skulle uti en ide långt aflägsen framtid medföra för kyrka, presterskap, lärowerk och famte lige inwånarne på Gotland, den äfwen wore i högsta grad orättwis och menlig för det dåwarande obefordrade prejfter: skapet på Gotland, owilfet på en gång skulle beröfwas den utsigt till belöning för fina mödor, under förhopp: ning hwarom de i tjenst inträdt, enär, om förslaget an: togs, 19 Kyrkoherdar måste ajgå innan någon befordran till pastorat kunde ifrågakomma; att tionden wid den tiden inom några Gotlands fsörsamlingar ide erlades till högre belopp, samt i en och annan till mindre, än K. Kammar-Kollegium föreslagit; att den gällande Stonvens tiongsStadgan wisserligen wore mindre lämplig, men att den ide heller någorstädes på Gotland strängt tillämpa: deg, och att utgifterna till presterskapet wida understeg hwad fom enligt Stadgan utkräfwas kunde; samt att oc sticket med konttaktero ingående om inkomsterna mid ett ledigt paslorat (nemligen emellan de sökande och de wäl: jande före walet, måtte menas, eljest kunde ju överens? kommeljerna såsom påbjudna ej wara något offif), gis wit den egentliga anledningen till klagomål både öfwer i onde, aflöning och walrätt, samt närmast föranledt ofta omförmälda förslag, men att detta oskick då mera för det mesta upphört och borde för framtiden funna på annat sän afskaffas, (huru såges icke). På dessa samtlige jemte flere anförde grunder tillstyrkte Biskopen underdånigst, art frågan om pastoratens sammanslående måtte förfalla, och wederbörande fötständigas att ullvja jockenstämmor, får: skildt i hwarje pastorat, derwid skulle tillwägabringas billiga lönesfonventioner, de der å ena sidan jörsäkrade presterskapet om anständig bergning. men å andra sidan ide blejwe för församlingarne altför betungande; alltså i hufwudsak endast hwad förut flere gånger blifwit anbes faldt och jörsökt, men alltigenom utan hopp om ringaste framgång aflupit, enät den ene partens Ja blifwit utan all werkan genom andra partens Nei. Nu anförda, den humoristiske Biskopens enskildta, på ordswall rika men i sak fattiga Yttrande, öfwer hwilket med dess många nya skäl, eget nog, hwarken allmogens eller ortens myndigbeters utlåtande injordrades, wore wifer: ligen förtjent af wederlåganing i ett särskildt kapitel; men utrymmet hår förnekar fådant och man måste derföre ens daft i största korthet och Helt viligt widröra de ömtåligas fle punkterna: — således, hwad angår Gotlands kyrkliga förbållanden, få torde det wara antagligt att de icke ans norlunda, än kyrkliga förhällanden i Rikets andra orter, der sammanslående och delnina af pastorater och reglering af presträttigheter allisom oftast genomföras, gestaltat sig, med undantag af äflandet att det fom i kyrkoförhållandet kunde wara lämpligt för öfwer 200 år tillbaka, nödwändigt skall wara det än i dag, trots Landets höjda Fultivering, blott derföre att presterskapet så will. — Hwad rörer pastoratens sammanslående, få har Biskopens mening aldrig kunnat wara hwad han fåger, eller att 4 a 6 kyrkor stulle förenad under en Kyrkoherdes tjenitgds ringskyldighet med en Kapellan, eller tvänne prester. Meningen med sammanslåendet är lika naturlig fom på taglig, nemligen: att der 4 å 6 socknar lämpligen kunde Re -0—3 2.