daft war en emot of 7 förbigående framkastad theå, få är den dock, specielt emot en tidn ingsredaktion, i fjelfs wa werket en swår beskyllning, fom det tillhör anblas garen att bewisa, (hwilket likwäl ej blifwit gjordt) och icke den anklagade att gendrifwa; och om hr Lindbom icke begriper detta, hwilket ej skulle förundra oss, utan hwad wärre är tillåtit C. — — n — —7, att begagna sig af G. L:s n. T:s red. såsom skylt, för att ännu en gång få tillfredeställa sitt tycke, att hugna allmänheten med lögnaktiga beskyllningar emot den misshaglige red. af Gotlands Tidning, jå få wi tillråda hr Lindbom att hädanefter bättre öfwerwaka fina ins:s opuscula och no gare tänka på hwad han möjligtvis sjelf nedskrifwer. — Herr Lindbome påståcnde, att wi uppfordrat ins. i G. L:s n. T. att frånträda fin anonymitet, skall af den, fom fan läsa swenska, finnas wara en fullkomlig ojsanning; för att ej hindra ins. att äfven uppträda öppet, utfats te red. sitt namn, oh oförlyntheten? återfaller fås ledes på hr Lindbom. — Ckulle några widare anfall mot oss i detta ämne förekomma, antingen från ena eller andra hållet, blifwa de hädanefter obeswarade.