Gotlands Läns nyaste Tidnings utgifware, boktryckaren J. A. Lindbom, har icke allenast funnit sig tillständigt, att i några föregående N:r af fin tidning tillåta en ins., tecknande fig E — — a — —7, anfalla red. af Gotlands Tidning, under förewändning att wilja bes lysa ett för Gotland mera allmänt ämne, som blifwit af någre enskilde anwändt för en intrig mot kommunen Wisby, utan har äfwen hr Lindbom uti sednast utkomna nummer af G. L:s n. T. ansett sig böra taga nämnde ins. under armarne och såsom sina egna adoptera de satser, som ins. drifwit emot oss. Wi betwifla för ingen del, att den nämnda ini:s upgift är, att föfa inwerka på allmänna opinionen till förmån för landthamnsintresset, i fråga om Stadspen: ningarnes qwarblifwande wid och anwändande till landt: hamnarnes behof; men wi hade wäntat of att endast saken skudle blifwa föremål för den, till detta ändamål, anlitade (kanske salarierade) ins:s uppträdande. Att så icke blef förhållandet hafwa wi wisserligen funnit, och wi förundre oss också mindre deröfwer, då wi fullkomligen känne, från hwilken person de emot of, såsom utgifware af Gotlands Tidning, genom inf. i G. L:o n. T. riktade osanna beskyllningar och personliga tillmälen härflyta. Herr J. A. Lindbom, eller red. af G. L:s n. T., bar emellertid — wi medgifwe det gerna — allt sedan denna tidning började utgijwas och hittills ide uppträdt med en egen mening, ware fig i fråga om Wisby stads eller Gotlands landobvgds angelägenheter, då wi undans taga insända art., hwaribland wi minnas några talangs fulla uppsatser af signaturen S.... Att hr Lindbom nu ställt fig på landthamneintressets sida, i affeende på förs utnämnde fråga, hafwa wi också derföre till framtida bogs komst tillbörligen annoterat såsom någonting särdeles märkbart. — I de hittills utkomna fem årgångarne af hr Lindboms tidning hafwa wi äfwenledes efterforskat, buruwida tidningen någon gång politiska frågor wisat fin åsigt; — men förgäfwes. Wi föreställa of således, att br Lindbom måste hafwa icke utan skamrodnad neds skrifwit den emot oss riktade inbumana art, i föregående nummer af tidningen, helst beskyllningen om färglösbet, fom inf. framkastat och hr Lindbom sålunda gillat, tyckes hafwa warit just hufwudsaken i anfallet, för att få ans ledning till en polemik, deruti ins. skulle få tillfälle att wisa sin skrifiställarejörmäga; ty inf. och hr Lindbom måtte huru som helst framhålla, att ordet färglös ens