denna kostnad, fom Nämnden under benämningen: bidrag till underhållet af ett par embetshästar, beräknat til 100 Rdr, ansågs dermed wara ersatt. Se der de 300 Rdr:ne! Om med all sannolikhet får förutsättas att Tit. är den ende tiondegifware som önskar se sin pastor komma wandrande til och från anexkyrkorna; få blir förbållanz det detsamma om pastor erhåller aflöning och meras nämnda bidrag, eller ett aflöningobelopp fom till hand lefnadokostnader, deruti inberäknade utgifter såsom den ifrågawarande, förslå. Under samma förutsättning skulle Tit. sannolikt och ensam bland tiondegifwarne blifwit tills fredoställd om Nämnden för antydda åndamålet beräknat den af Tit. kalkulerade kostnad af 900 Mors; efter en dylik beräkning skulle i flere pastorater Hela boftällåafs kastningen icke ens till underhållet af hästarne wara tillräcklig. Nämnden har ej heller ansett att ett länge öfwerklagadt bristsälligt förhållande i Kronojogdars och Håradsferirs wares aflöning bort ligga till grund wid den nya regles ringen af Presterskapets löner; deremot har Nämnden haft fig bekant att i de flesta provinser å faftlandet och sannolikt öfwerallt wid presterskapets lönereglering mes ranämnde afdrag fått åtnjutas. Att åter det af Tit. åberopade K. Breswet af d. 12 Jan. 1814 icke, åtminstone icke utan högst wäsendtliga inskränkningar, är på frågan tillämpligt, wisar sig deraf att, då i samma K. Bref föreskrifwes att från pastors inkomst skall afråknas prestgårdens brukningskostnad och ersåttning till adjunkt, den sednare K. Förordn. d. 11 Juli 1862 8 4 stadgar, att boställets upffatts ning ide får beräknas annorlunda, än hwad detsamma fan anses lemna i arrvende eller efter hälftenbruk, och dertillmed uti motiverna till den för Nämnden gäls lande regleringsförordningen är särskildt antydt, att Nämnden bör undwika att beräkna inkomster och uts gifter wid boställets bruk genom pastors försorg, emedan en sådan beräkning hwilar på alliför osäker grund och individuell upfattning af foftnader. Uti 1862 års K. Förordning är äfwen föreskrift meddelad enligt 4 I dere om, att byggnadöfoftnaden, fom åter ide omförmäles i 1814 års K. Bref, skall afdragas och, enligt 1 Satt, Pastors lön skall så beräknas att det e. o. presterskapet af det ordinarie aflönas och jåledes ersättning åt adjunkten icke, twertemot föreskriften i 1814 års K. Bref, afräknas. Slutligen bör antydas att Nämnden icke egt skäl att minska den tertialtionde Tiondegifwarne sjelfwe erbju: dit sig erlägga. För det andra bestämma B.-Balf. 26 Cap, 8 4, K. Fördn. d. 11 Juli 1862 oc K. Brefwet d. 29 Maj 1864 m. fl. författningar huru med byggnadåfeyls dighets utgörande i preftaård hädanefter bör förfaras. Förhållandet blir efter nämnde författningar alldeles lika med det på fastlandet; wid no pastors tillträde torde en laga syn, derest icke öfwerenskommelse fan träffad, ups skatta då befintliga brister, hwilka förfamlingsboarne, efs ter ännu gällande grunder, böra afhjelpa. Derefter tills kommer socknemännen endast att bygga och, såwidt de förfalla af ålder oh bruk och ej ar prestens wanryckt, jemmwål underhålla de s. k. sju laga husen, beskrifna i K. Resol:n på allmogens beswär d. 1 Aug. 1727 12; hwaremot Pastor bör under andra än antvdda förhållans den dels de omnämnda husen underhålla och dels, enligt K. Resol:n på presterskapets beswär d. 10 Aug. 1762 8 4, både bygga och underhålla de i samma Resolution uptagna åtta särskildta byggnader. För det tredje tillhör det, i öfwerensstämmelse åter med 1862 års K. Fördn. FI 3 församlingarne att å de förberedande Kyrkostämmorna upgöra förslag, utom till aflöningobeloppet, äfwen till def fördelning hemmas nen emellan. Det oaktadt har något sådant förslag allt: hitintills ide blifvit uprättadt, utan hafwa förfamlins garne förbehållit fig att sjeliwe få på hemmanen fördela det föreslagna aflöningsbeloppet efter den grund de, med hänfeende till deras bättre kännedom om de olika hems manedelarnes beskaffenhet, kunde träffa öfwerenskommelse. Om det å ena sidan nu är sant, att det oförmedlade hemmantalet icke är en alldeles rättwis fördelningsgrund, få må det wäl, å den andra, medgifwas att det skulle för Nämnden blifwit hardt när omöjligt att, då Nämnden hwarken eger befogenhet att återremittera förslaget eller bar tillgång till Chartor och egobeskriiningar, upskatta hela pastoratets olika hemmansdelars godhet med någon utsigt att träffa ett rättwist och jemt förhållande. Det förmedlade eller oförmedlade hemmantalet, ett medium af dem båda, taxeringewärdet eller hwilken annan grund fom helst blir i det närmaste lika rättwis eller lika ojemn, och då genom K. Brefwet (K. Bref och Refos lution om Tit. få will) af d. 13 Jan. 1770 redan war bestämd en grund för prefterffapets rättigheters utfors drande7, war det naturligt att Nämnden antog denna norm äfwen för spannemålsdtiondens utgörande utan att Nämnden derigenom ansåg fig bafwa förbisett, hwad Tit. förhastadt lägger den till last, att åberopade Kongl. Bref ursprungligen icke afsett säådestionden. På sådant sätt blef Nämnden äfwen försatt i tillfälle att medgifwa hwad Tiondegijwarne sjelfwe önskat och begärt, hwilken åtgärd en tiondaifmare minsi hart klandra