Bref om Mormonerna. Från en Smäländning, som utvandrat, till bans förre kyrkoberde : Vi kommo till Newyork d. i juni, sedan på banan till Florens. På banan födde min hustru barn, en son. Hon födde honom under skarpaste gången med vagnarne. Stället, der han blef född, heter Minedotta (2). derföre skulle ban beta Miuebanus. Min hustru blef lam alltsedan, så att jag måste bära henne ifrån den ena vagnen till den andra. Jag bad bröderna om hjelp, men det var omöjligt; det var ingen barmbertigbet ibland dem. Jag bar icke heller funnit det bland mormonerna, allt seden vi foro från Sverge. När vi kommo till Florens stannade jag med min familj i Omaka till den 4 september. Så foro vi på andra vagnar till Utah. Då var min hustru tillräckligt återställd. Under denna resa bestod vår proviant i 10 skålp. mjöl, 1 3 skp. fläsk i veckan till hvar fullväxt person. Vi hade således två barn, som icke fingo något. När vi delade det så fingo vi 4 3 lod fläsk om dagen. Kaffe, socker, te. frukt: allt sådant sågo vi, men fingo icke något deraf, — Under öckenresan värderades inte en menniska mer än en gammal häst i Sverge. Det var en gammal engelsk qvinna som var sjuk: bon ropade och bad om hjelp, men de lade henne på en koffert. Hennes rop varade i 6 3 dygn, då Herren kallade henne hädan. Der voro många som dogo under resan, men de kastades ner i häl, hurudant som helst. Vi kommo alla upp med belsan till Utah. När vi kommo igenom bergen, säg vi saltsjostaden som ligger nere i en djup dal. Staden är mycket vidlyftig; undefärligen midt i staden, vid norra sidan, bor Brigham Mormonernas Öfversteprest iett bus, som har ett bögt torn, i hvilket han kan sitta uppe och se i sin kikare öfver hela dalen. Der äro istaden 24 värd, och i bvart vård en biskop. Den ene biskopen har två hustur; den ena piskar han beständigt. Somliga af dem hafva 4 eller 5. Brigham har emellan 50 och 60 hustrur. Han är den rikaste i bela Amerika; ban bar utlånt öfver 4 millioner dollars; ban hafver många tusen kreatur. — Nu går jag åter till min resa igen. När vi kommo till kamp-platsen. som ligger ungefär midt i staden, der mäste vi allmänt taga våra varor ur vagnarne och kasta dem på gatan. Der kom en efter annan svensk och frågade: Är du svensk? Jag sade ja! De frågade: bur har resan gått? Jag sade dem det; sedan sade jag ull dem: Det är besvärligt; jag ligger här med stor familj; jag vet ej hvar jag skall få nägon husplats. Svaret blef då: Haf tålamod, vår Herre utser väl plats för dig; farväl. Då ville de inte tala mer med mig, nar det var fråga om att hjelpa någon, Jag fick sedan reda på hvar de bodde, som hette N. B. som är sväger med F. i W—c, Hos bonom fingo vi bo. Der bo vi för vintern. Jag fick sedan litet arbete med att taga upp potäter och harska (2?) korn, men vi mäste sälja det mesta af våra varor till brödfödan. Här är icke någon som bjelper den andre. Man kan bär gå och arbeta en bel vecka och inte få något derför. När man arbetar här, får man så kallade 2 dollar om dagen, men det ar i varor. När man då skall bafva det bem, så kostar det 3 dollars för ett par oxar om dagen. Når man då kommer till staden för att sälja det, så får man inte mer än hälften för det. Räkna nu sjelf. Nu låter det stort att få 2 dollars om dagen, men när man nu inte får mer än 1 dollar, så betala skjutsen. En mark smör kostar 60 cent och ett skålp. socker I dollar. — Nog om detta. Här är icke någon hela i Utab. som vågar att skrifva som det år, för då äro de icke säkra för sitt lif. För alla dem som icke äro riktigt trofasta, kommer mordengeln om natten, för att borttaga dem af jorden, för att fralsa själen, det vill säga att kroppen skall lemnas till satan för att räfsas, att själen skall bli bevarad. Men jag vågar skrifva, för jag väntar mig att bli befriad härifrån. Här ärett helt korumsom äro mordenglar, eller det hemliga politiet. tiargär det till som det står skrifvet i Uppenbarelseboken. Här får ingen hvarken köpa eller sälja, utan den som är mormon; det vill säga att de förbjudas att handla med gentojlare (?) eller dem som inte äro i kyrkan. År det någon som handlar med dem, så hålles ban för en mindre troende. Han kan då icke vara säker på att mordengeln kommer om natten och tager honom afdaga. De äro så inbyllade i blindhet, så att när mordengeln kommer och tager den ena maken så är den andre lugn, och der blir aldrig fråga om den personen mer, utan der han hittas, der tages han upp och begrafves i tysthet. — — — Jag vill ännu omnämna en ting. Här kostar det 20 dollars för en begrafning: 10 dollars för jorden, 3 till skrifvaren, 5 till dödgräfvaren. 3 för skjutsen. (Icke underligt om presterna der äro rika). På grund häraf begrafver de dem allmänt hvar som helst i trädgården och således här hvarken läses eller sjunges för dem, hvarken hemma eller vid grafven. Tecknar Saltsjöstaden den 23 mars 1864. N. M.! .46 Mm ee