låtande, oh widhållande fin förut gjorda underdåniga framställning, att pastoralierna skulle för hwarje mantal blifwa sex tunnor Spannemål, jemte ett Får, 8 marker Smör och 4 mansdagowerken; men Consistorium ingick icke derpå, utan yrkade slutligen blott, att allmogen på Gotland skulle, för tillwägabringande af öfwerenskommelfer om presterskapets aflöning, anbefallas ställa fig till efs terrättelfe hwad K. Kungörelsen den 21 September 1810 i thy fall föreskrefwe. Underdåniga påminnelser emot dessa yttranden afgafs af Assessorn Dubbe, såsom ombud för 65 af landets socknar; yrkande hufwudsakligen, att en ordentlig tir ondesättning af de z:delar kronotionde, hwilka pres sterskapet blott af gunst och nåd åtnjöt af kronan jemte tertialen som utgick af hemmansegarne, måtte anbefallas, samt att 1648 års KonventionssStadga måtte afskaffas och pastoraternas antal till hälften förminskas, med räts tighet för presterskapet att af hwarje hemman tt tertials tionde uppbära 334 tunna säd och derutöfwer en tunna i stället för alla andra aflöningssartiflar. — Uti hwad sålunda blifwit påmindt instämde ombud för Ons öfriga 27 socknar, under förbehåll att wara mid fin walrätt bis bebållna; men Stiftets då utnämnde biskop, Doktor Eberstein genom nådigt bref den 10 Maj 1815 anbefalld, att, då en allmän tiondesättning ej kunnat tilmwågabrins gas, söka inom pastoraten bereda frivilliga Ofwerenåkoms melser om presträttigheternas utgörande, syntes ej hågad för någon förändring, utan anmälde i underdånighet, att alla försök för inledandet af friwilliga öfwerenokommelser i nämnde afseende fruktlöst aflupit; hwarefter Kongl. Maj:t i nåder förklarade att all widare åtgärd, beträffande detta ärende, skulle inskränkas till hwad den under tiden utfärs dade K. Kungörelsen den 3 April 1816 om paftoralies konven tioner föreskrefwe. — Och sålunda lades den under fem års lopp af allmogen ihärdigt bearbetade frågan till hwila. Man fan här med ffäl fåga Hwila; ty att den fpåns ning om mitt och ditt, fom frågan emellan presterskapet och allmogen wunnit häfd, ej skulle leda till några fris williga öfwerenskommelser war klart att förutse oh är äfwen faktiskt bewisadt derigenom, att den tidens Tandös höfdings, Amiral Aschlings, i dennes wanliga milda mera bedjande än befallande sinnelag, genom kungörelse den 19 Juli 1816 utfärdade och på billiga grunder ftöds da uppmaning till öfwerenskommelsers ingående, blef lika fruktlös, fom hans efterträdares den kraftfulla Generalen friherre I. Cederströms försök art, wid inträffad Iles dighet i Walls pastorat, få detta förenadt med Stenkumla till ett pastorat om tillsammans 45 mantal; hwilket förs sök, understödt af paftoratsboerne, motarbetades af Con: sistorium, en del yngre preftmån od) bela prefte: ståndet wid 1817 och 1818 årens rikodag, derwid jems wäl yrkades, att ingen annan förändring presterskapets på Gotland rättigheter och privilegier måtte tillåtas, än dem fom genom friwilliga öfwerenskommelser fun: de beredas. — Flere sednare tiders försök att mid inträfs fade pastorats ledigheter inom pastoraten bereda aflöningds öfwerenskommelser hafwa och utan önskad påföljd aflupit, merändels i följd af det privilegirade ståndets öjwerdrifna pretentioner och kanske äfven någon gång i följd af tions degifwarnes karghet. — Frågan blef derföre utan all påföljd och war nåra att förkolna om den ie, kanske mot beräkning, hade wäckts till nytt lif genom presteståndets framträdande wid 1817 och 1818 årens riksdag. — Bondeståndets i denna fråga alltid waksamma ombud wid riksdagen, kunde ide med likgiltighet anse detta pres steståndets uppträdande. De gjorde derföre förnyad uns derdån ig framställning om de mindre pastoraternas fam manslående, om Konvention Stadgans upphäfwande, och om förändrade bestämmelser angående presterskapets aflis ning. I anledning af detta allt och sedan K. Kammars Kollegium först nu i frågan blifvit hördt, förklarade Kongl. Maj:t den 15 Mars 1821, således efter trenne års pröfning, att föreningen af Walls och Stenkumla pastorater ej kunde bifallas; och beträffande öfriga i fam: manhang dermed wäckte frågor, uppmanade Kongl. Maj:t K:s Befallningshafwande och Consistorium, att fortfarande werka för hwad den förflutna tidens erfarenhet redan wis fat wara omöjligt, eller att bereda friwilliga öftverends kommelser emellan presterskapet och tiondegifware, såsom i K. Kungörelsen den 3 April 1816 bestämdes. — Ytz terligare försök gjordes wisserligen härutinnan, men de aflöpo alla utan framgång; och efter fyra åråerperimens terande ingi K:s Befallningshafwande den 18 Mars 1825 tid Kongl. Maj:t med underdånig anmälan om förloppet af de fruktlösa försöken, samt gjorde då tillika förnyad underdånig framställning om pastoratens fammans slående och en allmän tiondesättning efter 1747 års fratts läggningswerk; hwarjemte K:s Befallningshafwande hems ställde, dels att presterskapet kunde föreläggas tvänne als ternativ, nemligen: det ena, att få fina rättigheter utgjorda enligt 1648 års Stonventions-Stadga, men med indragning af Kronans delar i fpanmåldstionden, och det andra, att få behålla Kronotionden mot medgifiwans de af jemkningar uti de genom SFonventions-Stadgan och 1681 års K. Förordnina bestämda lönewilkor, dels och