Penningenöden och skulderna. Tidningarna tillföra oss oupphörligt underrättelser om affårsstållningen, hwilka göra tydligt, att denna ide är god och att en hel hop folk äro i en kritisk ställning. Scke få få nedskrifwa reflexioner öfwer tillstånder, diktes rade af den lätt förklarade owiljan öfwer hwad de kalla traflet, och uppskrämma derigenom både fig fjelfiva och andra til en sinnesstämning, fom ide bör finnas hos den, fom will reda fina egna och tänker omskapa äfwen andras affärer. Wi hafwa fått fe ett nummer af tidningen Dalpilen, i hwilket detta ämne behandlas af en hand, fom wisar fig wara mycket bekant med gamla Rom, och fom tyckes tro wår ställaing wara lika med Roms på den tid, då de små gårdarne sammansmälte till stora gods, hwilka vförföllo till parker och betesmarker såsom campagnan än i dag. Wi, fom ide fett några symptomer till slikt, anföra blott påståendet såsom exempel på, huru man stundom fer i fyne, när den uppskrämda wälmeningen fattar pennan. Wi meta alltför wäl att penningar betalad sparsamt oh att utmätningar och thy åtföljande auktioner äro mycket allmänna i wifa orter, men ide tro wi derföre att en allmän ruin flår för dörren. Jlla är det wäl, men få illa är det icke. Hwartill tjenar det då, att på ett öfwerdrifwet sätt måla swart i swart? Blir wäl nås gon derigenom lugnare, klokare och omtänksammare? Har man icke snarare skäl att antaga, att detta ytterliga swartmåleri snarare skall framkalla en förtwiflan, fom förlamar såwål arbetet som omtankan? När alla äro ruinerade, wore det ju en dårskap att tro sig ensam kunna räddas, heter det då. Man lägger händerna i kors, tar till flaskan och wäntar med österländsk resignation utmäåts ningsmannen. Noöjde man fig deremot med att säga den enkla, os färgade sanningen, att omsättningen är mindre än mwans ligt, att många derigenom twingas att wisa fitt redan länge befintliga obestånd, men att det ftora flertalet reder fig, om än mer och mindre wäl, genom omtanka och ars bete, få blefwe skildringen mindre liflig, wunne mindre bifall hos dem, fom ej ogerna höra att det går andra illa, isynnerhet om de tro fig upptäcka, att detta skett dere före att de uraktlåtit att följa deras egna wiohetoreglor; men den skulle ock icke alstra denna dåsiga förtwiflan, hwarom wi nyss talat. Den skulle twärtom lära den nödställde att hoppas och tänka: når få många funna räddas, få måtte wål äfwen jag funna det, med arbete och omtanka. J stället för att skilja den sunda affärswerksamheten från den osunda, far man ut mot skuldsättning, inrättans det af banker och låneanstalter, inteckningar och Hhypotis seringar, på samma gång man förwånas öfwer winglet, lösöreförsäljningarne, de imaginära reverserna och borgends