Sa umgicks en Sweriges Drotining, doftet HU den store Gustaf Adolf, med wåra förfäders swett och arbete, och detta oaktadt intet stånd offrat så mycket blod och eg02 delar för Sweriges och den store Konungens ära, fom Bondeståndet! — Redan 1663 förordnades genom Generalguvernören Sewed Båts Rejolution, att hamnpenningar skulle och anwändas till stadens aflöning och publika byggnader, och allmogen förblef skattlagd för dessa, densamma främs mande ändamål, och til en enskild kommuns gunst, ebus ru Presterskapet snart nog förenade fig med allmogen oh beswärade fig öfwer denna nya pålaga. Sedan def hafwa dessa förhållanden, med några korta afbrott, t. ex. från 1680 till 1717, då ordinarie tolagen till kronan indrogs, bibehållit fig någorlunda oförändrad intill 1827; endast med den skillnad, att afgiftstitlarne blefvo allt flere, oh utom hamne och bropenningar samt ordinarie tolag, sedermera inqwarteringotolag, brännes mås tare och twvågarespenningar, barlaft: och fattigwårda:afgifz ter, lades på wår trafik å landthamnarne. Hwad hade wi med stadens inqwartering och fattigwård att göra? Vi hade nog inqwartering och fattigwård dessförutan. Omar: före belasta des mår trafik på landthamnarne med afgife ter till inrättningar mid stadens hamn, dem wi icke hade någon nytta utaf? Ett swar, fom mill synas of någorlunda tilfredsnäl: lande, hafwe wi ej fått; ty att dessa afgifter förjtotteras des till en del (endast till en del; ty ännu i dag erpors tera understundom flere idland of fina produkter och ms portera fina behof, utan någon handlandes mellankomst) af berrar handlande, bland hwilka somlige äro borgare i Wioby, will ingenting säga, alldenstund ide dessa personer, utan trafiken sålunda beskattades. Wi tro oss ej gissa orätt, när wi antaga, att denna wår trafifs beskattning till fördel för staden Wisby, först har uppstått i den akt och mening, att derigenom fåäsia staden Wioby på nytt wid det gamla moderlandet. Wioby war denna tiden till största delen bebodt af Danskar och och Tyskar, som i sitt hjerta icke kunde hafwa den kärlek till Swerge, fom allmogen på landet efter gammalt bibe hållit. Det ligger dessutom i handelns natur, att den gör menniskan mer eller mindre kosmopolitisk. Defuts om wållade Wioby flora minnen, att man bunvudfaklis gen fästade fig mid denna stad och mindre wid allmogen, fom under den slösande Drottningens tid ej mycket aktades. Men, att denna beskatining kunde få länge bibehållas, til fördel för en hamn, fom redan 1706, i ett utlatande ar Landshöfdingen Often Sacken till Riksens råd, ide länga re ansågs wärd att omnämnas ibland öns 3:ne förnäms sta hamnar, och fom redan 1712, i Landehöjdingen Nils Posses rapport om Gotlands tilftånd, betecknas jåsom en hamn, bwilfen näppeligen flår att uppbringa — detta är någonting som endast fan förklaras först och fråmst deris genom, att Regeringens hela uppmärksamhet under denna tid war uteslutande riktad på de stora krigen, hwilta först afslutades med Konung Carl den XII:s död, och feders mera genom de åsigter, fom under frihetstiden gjorde fig gällande, i hånseende till handels: oc näringåfrågor och hwilka numera, först genom nationalsefonomien Wes tenskapligen utdömda, i fina werkningar, till en stor del, antingen äro redan upphäfda eder, sasom Eders Kongl. Majestät i fin wishet har bestämt, i närmaste framtid komma att upphäfwas. En naturlig följd af sådana orättwisa förhällanden war, att allmogen tröttnade wid att underhålla landtbam: narne; de flesta af dem uppgrundades, deras lastbroggor förföllo, och då i följd deraf, och af Rikets Ständers wi derdåniga framställning, saken upptogs (kanhända första gången) till en noggrann och allwarsam pröfning af Eders Kongl. Majestäts store Farfader, oh på hand befallning hos Kommerfe:Kolleqium, hos GeneralsTullftyreljen och härwarande LandshördingesEmbete, hwilken den tiden egde till chef sedermera Presidenten i KammarsKolleguwumn Fris herre Cederström, få blef ett resultat deraf det Kongl. Brefwet af den 9:de Maj 1827. Detta för of få dyrs bara Kongl. Bref, kontrasigneradt af en bland Sweriges utmärktare män C. D. Skogman, säger: l:o angående landthamnarnes och lastbryggornas underhåll: — — — — eehuru Wi funnit gotländska allmogens skyldighet att underhålla lastbryggorna, ifrån början ide warit grundad på någon uttrycklig författning, bafs we Wi likwäl ansett onekligt, att denna underhålldfeyldighet, fom af ålder tillhört allmogen, äfven kan af densamma med mera lätthet, än af Borgerskapet i Wisby fullgöras, samt att Gotlands allmoge, hrilken enligt KommerfesKodlegii på nådig befallning utfärdade befalls ning, eger framför landtmän i allmånhet den rättighet, att wid dem medgifwen inrikes seglation få begagna fig af däckade fartyg till 25 lästers drägt, i synnerhet drager förmån af landthamnarnes begagnande oh — — — Wi funnit godt i Nåder förklara, att Gotlands als moge skall wara pligtig att underhålla de på On lofgifne landthamnar och de mid dem befintliga laftbryggor. 2:o angående de wi landthamnarne inflytande AN Sm —