denna fin egendom, — Sedan danska armen blifwit upplöst, flottan aftacklad, förrådarne försålde oh föings rade, så att krigets återupptagande warit en komplett omöjlighet, har riksrådet, utan hwars samtycke enligt dans ffa grundlagen ingen af regeringen afslutad fred eger gäls lande kraft, ide haft annat wal än att föga ja till den nesliga fred, fom gjordt några hundratusende fria dans skar till tyska lifegne. Dock höjde fig flera manliga stämmor för krigets förnyande och sökte wisa att Dans marks motståndskraft ännu war långt ifrån bruten. Det förtjenar oc att anmärkas, att ingen af riksrådets Sleswiska medlemmar röstade för freden, utan röstade de antingen nej eller afhöllo de fig från deltagande i omrtöfts ningen, Nästan alla talare, äfwen de som nu sade sig twungua af omständigheterna att afgifwa sitt ja, uttryckte dock den förhoppning, att freden endast skall blifwa en wapenhwila, ju kortare desto bättre. Snart skall uppmåärkjamheten åter wara riktad på Ryssland. Händelserna i detta land antaga en allt dyz strare karakter. De polackar, som äro inkorporerde bland de ryska trupper, ywilka ligga kantonerade ide tid VWols ga stötande prowinser, sägas ha bildat en fammanfwärjs ning i förening med ett hemligt sällskap af ryfar, kalladt Nehilister. Den plan som tillskrifwes dem, är att upp bränna alla byar och fläder i prowinserna och staden Sim birsk och alla byarne deromkring hafiwa redan fallit offer för lågorna, hwarigenom 30,000 inwånare bliswit beröfs wade tak öfver hufwudet. Dessa oerdningar tillskrifwas dock ide helt och hållet polackarne; äfven de ryska bönders na tillgripa mordbrännandet, för att hämnas på fina hers rar. Den sociala oron i Ryssland är ytterlig och utdres der fig allt mera. De till Petersburg ingångna rappors ter äro förfärande och omnämna stora olyckor i Moskwa, Orel, Kaluga, Kostroma och Pekoff. Förlusten är ofants lig. Hemliga sällskaper äro organiserade öfwerallt i det stora kejjardömet. Sällskapet Ryska Riddarne, grundat af grefwe Mormonoff, har redan ett stort antal anhängare och det Allmänna Wälfärdssällskapet är ännu mera revoz lutionärt. Til Stockholm ankommo nyligen för att försäljas 68 lådor, innehållande 1,200 miniegewär oh 1200 fabs lar, samt 9 fastager, innehållande sadlar och tornistrar samt andra utredningspersedlar, alltsammans utgörande den af engelske ångaren Ward Facksone förlidet år i Malmö utlossade lasten, fom tillhörde polska expeditionen. Det skall blifva intressant att erfara, huruwida swenska regeringen kommer att lägga fig till den blifwande förs säljningssumman; i få fall bör åtminstone allt tal, om Swerges flora och ådelmodiga uppoffringar för den olyts liga polska expeditionens öfwerförande från Klintehamn till England, anses wara nedtystadt och dessa utgifter till fullo liqwiderade. Ryska regeringen bör också blifwa den fpes kulant, som kan betala båst, då swårligen någon annan regering fan inköpa denna attiralj för uppsättning af ett helt regemente uhlaner med polsk nationaldrägt och pol: ffa nationalfärgen å lansspetsarne. Till wår stora fägnad har underwattenkabelns inftånds sättning få raskt fortgått, att kommunikationen genom teles grafen fom åter i full werksamhet redan i går. G. L:s n. T:s olycksprofet förutspådde wisserligen att fabeln troligen ide i höft kunde lagas; men denna spådom skulle således lys ligwis endast komma spåmannen på skam. — Apropos G. L:s n. T., har jag fäst mig wid twenne märkliga uttryck uti def beskrifning på föreningsfesten härstädes. Den säger nemligen, att Kommitterade af ftadsrullmäks tige hade befallt illumination af åiskilliga offentliga byggnader. Till hwem fan denna befallning hafwa gifs wifs? Månne till Fullmäktige sjelfwe? Omöjligt! Til Magistraten, Skols och Fattigwårdösdirektionerne? Kan heller ide gerna wara möjligt; det war ju på stadens bekostnad, fom dessa byggnader skulle illumineras. Till Drätfel:Kommifonen? Men hwarifrån skulle fommittes rade hafwa erhållit en sådan makt? — således icke heller till denna auktoritet. Kanske jag gissar rätt: att fommittes rade befallt fig sjelfwe och äfwen sjelfwe utfördt befalls ningen. — Det andra uttrycket war, att Biskop Anjou utlade den af Ötiwerheten för tillfället föreslagna texten i en lyckad och uppbygglig predikan, som wanligt. Då det år ganska långt emellan hwarje gång, fom hr DBiftos pen låter böra fig på predikstolen, få fan jag ide annat än finna det citerade uttrycket wilseledande. Hr Diftos pens många bestyr med hela stiftets angelägenheter för: orsaka wisserligen, att man ide får begåra att hr Biskopen skall oftare än som sker beträda predikstolen; hr Biskopens höga ålder måste åfwen werka menligt på förmågan att rått lefwande och lifaktigt inför församlingen tolka Guds ord. Men under den långa mellantiden hinner man också förglömma, hurudan förmågan kan wara; efter mitt tycke gjorde hr Biskopen wid tillfället sin sak bra, men ide mer. Om nu predikan war jom wanligt, eller något förhållande gjorde, att den för dagen blef owans lig, beror naturligtwis på den olika uppfattningen; men 7fom wanligt wäcka alltid sådane floskler, fom G. L:s n. T:s nu anförda uttryck, endast löje, och jag påminner mig, i anledning deraf, följande sentens: