gen små skoldistrieter ganska kännbar beskattning, bewiljn ett nytt anslag för folkskolans behofj. Kommunerna hafs wa redan förut dryga utgifter att bestrida och hwarje res presentant bör alltså ihogkomma fina komm itten ters bil liga anspråk derpå, att man icke utan twingande skäl ansttänger deras förut nog hårdt anlitade krafter. Den aktade motionären har nyss sagt, att man wid folfunders wisningen bör förena nytta med nöje. Jag delar denna åsigt, men wil hafwa den utsträckt både till barn och före äldrar; få att man aktar fig för att genom oupphörliga beskattningar förwandla folkskolan till rent af en börda för de sednare. Uppstår en gång kallsinnighet mot fjelfs wa inrättningen; få år halswa def gagn förspildt. Men bet finnes ännu ett annat skäl för min wägran. Wår tids sträfwan tyckes afgjordt wara att höja fordringarna på kunskapsmåtten innom folkskolan, så att det wäl snart torde blifwa fråga om Algebraiska equationer m. m. för landsbygdens ungdom, Man fan dot äfwen i detta af seende föra saken för långt. Jnhemtandet af det ökade kunskapsmåttet fordrar en ökad underwisningstid, hwils fen arbetaren i allmänhet ide har råd att beftå, och det är dessutom fara wärdt att den mångåriga wanan wid studier och owanan wid kroppsarbete kommer att göra månget barn mindre både hågadt och lämpadt för Ten werkningskrets, fom en twingande nödwändighet till ist anwisar. Den Kongl. Stadgan uppställer wisserligen ett 7minimum, men dermed äro swårigheterna icke lösta; ty det ligger i sakens natur, att skolstyrelser och skollärare måste stråjwa att komma få långt öfwer det minsta fom möjeligt. Men minimum uttrycker wäl också i detta fall det, fom år nödwändigt för alla. Det hade då i sanning warit bäst, om Staten, fasthållande detta minimum, hade lemnat litet mera frihet åt kommunerna, att sjelfwa ordna fina skolangelågenheter. Säkerligen skulle då på mångfaldiga ställen en ganska påfallande brist i folkskolans organisation långt för detta warit af: hulpen. Folkskolan är i fin närwarande gestalt och med alla fina onekliga förtjenster en ganska Elen underiwiss ningsanstalt för flickor. Denna brist fan dot lätt afs hjelpas, om jemte läraren en lärarinna anjtälles, hwilken eger att underwisa alla de spädare barnen i läsning och derjem te, wissa timmar i weckan, flickorna i handarbeten, För ett sådant ändamål böra alla krafter besparas. Och då man nu ideligen fortgår med att arbeta på folkftos lans höjande i ofwannämnde ensidiga rigtning; få har jag i mitt nej till denna motion welat inlägga en pro: test deremot och tillika hänwisa till ett annat Önfeningss mål, fom också kostar pengar, men otwifwelaktigt är wärdt kostnaden. Hwad nu till sist den i motionen omnämnde Gotlandskartan widkommer, så bör den wisst finnas i hwarje folkskola på mår ö. Den borde dock funna ans skaffas genom skolstyrelsernas försorg utan att Landis Tingsanslag dertill skulle wara af nöden. En uppmas ning af Skolinspektören till de respective skolstyrelserna torde i detta afseende göra tillfylest. Detta, är hwad jag wid ifrägawarande tillfälle werfes ligen yttrat. Då jag nu ånyo frambär mina tankar offentligen, få sker det utan alla anspråk såsom ett fullgörande af en genom omfländigheterna betingad pligt mot allmänheten och mig fjelf. Stenstuge i Endre den 5 November 1864. G. Kolmodin,