Wi återgå nu till de nårmare detaljerna af detta landstings förhandlingar, och wi börja med den af Cons ful Lars Cramer på Rohnehamn wäckta motion, att Lsndstinget wide ingå till Kongl. Maj:t med en petition, att de mid landthamnarne inflytande stadspenningar måtte hädanefter oafkortade få anwändas til dessa hams nars underhåll, och att taxan för dessa afgifter måtte undergå revision. Hr Eramör hade äfven till förlidet års Landsting inom motionstiden ingifwit en motion i dys lik fyftning, men fom då föll, och en derefter wäckt ny motion i ämnet, dot med någon förändring i formen, blef äfwen förkastad. Zrägen winner!, tänkte likwäl hr Cramöer, och sålunda inkom också i år en dylik motion, om hwars befogenhet, wi lemna följande upplysningar. — Då alla medel, såwål statsanslag, fom upplånte och fladen tillhöriga, woro uttömda i och för bestridandet af kostnaderna wid byggandet af den utaf d. w. Chefen för Lågs och Vattendyggnadsecorpfen uppgjorda och ar Kal. Maj:t gillade planen för en wågbrytare utanför Wisby, (hwilken såsom kändt är undergick flera på olika tider ins träffande förstörelser, tydligen i följd af felaktigheter i den uppgjorda planen), hwarföre och staden ide mäktade åftads komma någon widare tillgång för arbetets fortfättande, — så erhöll staden, om wi icke misjminne oss, år 1852 ett lån af Handels och Sjöfartösfonden å 150,000 Rdr, fom efter 10 år skulle amorteras med en 10:del årligen. älterbetalningsstyldigheten garanterades af Wisby bor