Jnrikes. De danska tidningarne meddela nu åsskilliga af de diplomatiska handlingar rörande den danfestyfta frågan under de twå sista månaderna, hwilka i Köpenhamn uts delades till riksrådets medlemmar, och hafwa wåra swenska dagliga tidningar af dem meddelat öfwersättning. En del af den diplomatiska skriftwexlingen i frågan hade före ut meddelats riksrådet i förtroende. Om dessa met naz turligtwis allmänheten ingenting. Af de nu offentliga gjorda akterna erhåller man bekräftelse på grefwe Mans derströms förklaring i afseende på swenska regeringens ställning till danska frågan i medlet af Juli. Grefwe Plessens omtwistade devesch till sitt hof af den 10 Juli innehåller nemligen bland annat följande: ÅDå grefwe Manderström i dag talade med mig om det allmänna politiska tillståndet i Europa, anmärkte han bland annat, att Frankrike tycktes röra på sig litet mera; han dolde emellertid icke för mig, att han redan för några månas der sedan hade underrättat hr Fournier om, att, då ftål: ningen ide längre war densamma fom wid krigets börs jan, Swerige icke ansåg fig bundet af fina tidigare Ildfs ten, att sluta fig till Frankrike, för den händelsen, att denna stat, skulle besluta fig til att gripa till wapen för att främja syften, fom wore af särskildt intrefe för Frankrikfe. J en senare rapport af den 6 Aug. redos gör grefwe Plessen omständligare för grefwe Manders ströms meddelanden, och beklagar att den diskretion som hans embetspligt ålagt, hindrat honom att öppet gifwa dementi åt Aftonblads-forrefy:s bekanta uppgift, att grefs we M. i Juli yttrat det förhållandena då få förändrat fig, att Swerige ite kunde deltaga i ett krig till Dans marks förmon, äfwen om westmagterna skulle gripa till wapen. Meningens slut war nemligen af korresp. uts lemnadt. Så länge, yttrar grefwe Plessen i nyfnämns de skrifwelse, det kunde wara tal om ett aktivt uppträs dande till förmon för wår sak, har h. exc., under de tåta samtal, som jag haft med honom härom, beständigt försäkrat mig, att hons regering wore redo till att ställa sig på wår sida, förutsatt att de twå westmakterna eller en af dem mille gripa till wapen. ... Grefwen har vec lat fåga, att för den händelse, att Frankrike, för att upp: nå särskilda föremål, skulle bestämma fig för att fåra krig wid Rhens stränder eller på Jtaliens slätter, hade Swes rige ide åtagit fig någon förpligtelse att följa det härs wid. — — — När wi olvcligtwis måste mottaga en hård och obillig fred, så ligger felet säkert hwarken i den swenska regeringens dispositioner eller i det sätt, hwarpå de blifwit utförda af grefwe Wachtmeister. Konferensens protokoller, som nu äro tillgängliga för en hwar, bekräfta detta. Utur andra skrifwelser från grefwe M. till kams marherren Björnstjerna framgår, att swenska regeringen redan i Juni förlorat alla förhoppningar på Frankrike och England, och den ansåg att under sådana bedröfliga förhållanden ett aktivt uppträdande af Swerige skulle wara !att störta of sjelfwa i säker undergång och förderf, utan hopp om att rädda den wän och granne, hwilkens lidanden krossa wårt hjerta, men hwilken wi ide hafwa kraft att understödja få, fom wi innerligen önskade att funna understödja honom.7 Af skrifwelser från danska sändebudet i Paris, Moltke Hwitfeldt, finner man att kejsaren ej ens på diplomatisk wäg war sinnad att göra någonting för Danmark, utan blott uppmanade Danz mark att göra fred. Af meddelanden från andra håll synes dock fom om kejsaren wid fidan af denna politik, bedrifwit en annan, ide officiell, fom ej står i full örs werensstämmelse med hans utrikesministers uttalanden til br M.sH., men fom strandade mot Englands ömkliga fredspolitik quand-meme.