IFecko:revy. Nyss bemkommen efter en liten utflygt åt landet, sitter jag nu åter i min lilla windskammare i närheten af den ståtliga S:t Nicolaus, har slagit upp mitt fens ster och skådar utät det gudomliga, ehuru fjerran belägs na hafwet. — Hwad är det fom härwid närmast träns ger fig inpå mina tankar? — Arma Danmark! De uppe offringat, hwartill du blifwit twunget af öfwermäktiga fiender och ljumma eller falska wänner, äro så stora, att din sjelfständighet såsom stat synes nästan omöjlig. Det danska folkets nationella och politiska sjeliständighet har blifwit så splittrad, för att ide säga krossad, att hwarje wän af Skandinaviens frihet och trygghet, kan icke utan den största förundran och harm bemärka den flappa lik: giltighet hwarmed Danmarks ruin åses af många inom Swerge och def tongiiwande press. Och då man tager i öfwerwägande, att triget från början till slut förts på ett fått, fom måst bibringa den ifrigaste danskwän twifs wel om ärligheten ite blott hos Konungen och regerinz gen utan äfwen hos krigsbefälet, så måste man beklaga det danska folket och tänka: måtte wi sjelfwa medan tis der är taga en warning af Danmarks sorgliga öde! En regeringshandling, fom wäckt mycken uppmårks samhet, och fom skall komma att bilda en wacker och dyrs bar länk i kedjan af de tidsenliga o. sannt frisinnade åtgärder rörande den inre förwaltningen, hwilka tillhöra Carl XV: upplysta och fosterländska regering, år den nya bhandelds och näringoförordungen. Den fommer fonnolift att nd en början wända upp oh ner på mången gammal ins biten tradition och wäcka harm och missbelåtenhet hos mer än en i den gamla surdegen ännu qwarsittande probhis bitist; men i det stora hela, skall den sanna konkurrensen otwifwelaktigt blifwa häfstången till jolkets höjande i ins tellektuelt hänsende, och det dumdryga, råa och pösande penningewäldet, fom will göra en konst i femien, skall helt ech hållet förlora terräng. Regn, regn och regn! få ropades för några dagar sedan af wåra jordbrukare (i parantes fagdt de otacts sammaste af Guds skapade warelser); — och de fingo regn i temligen myckenhet; men då började de se surmulna ut, — och genast sken solen oc) regnet upphörde. Så fom gårdagomorgonen med storm och regn igen, dock blott för att pröfwa deras tålamod; och genast hörde man dem knorra. Gjtermiddaden blef dock wacker; men den fom blef litet förwillad af mors gonens owäder, war Badhus-Kamreraren, hwilken ar pur förtrytelse stängde till hela inrättningen, troligtwis i akt och mening att, då wår Herre hade upplåtit alla himmelens dammluckor och syntes wilja sjelf bereda åt badgästerna tillfälle att straxt utanför deras respektiwe 602 städer erhälla å höjdens wägnar wida bättre och således kraftjullare duscher, så tyckte Badhuekamreraren det icke löna mödan att inlåta fig i täflan med en få hög fons kurrent, — par complaisance förstås. De allmänna nöjena hafwa warit alltjemnt förtgåens de, och min förmodan, att wår publik skulle med mera intresse omfatta och besöka Liphards apstheater, än de musikaliska konstnjutningar, fom warit tillbuds, synes hafwa warit mycket riktig. Deremot hade de s. k. nar tursångerskorna, mamsellerna Grönberg, först och främst ganska swårt att erhälla lokal; men hwad aldrawärst war, — — de kunde alldeles icke erhålla publik, De fade eckså det glada Wieby ett ewigt farwäl, fom lärer hafz wa beswarats med — fom aldrig mer igen. Boliwar.