Ånderöster från S:t Carins Ruin till Badsällskapet i Wisby 1864.) Hvad viljen J, flärdens och småsinnets barn, Med själar af dimma och kroppar af flarn? Hur vågen J störa de vålnaders ro, Som här inom heliga murarna bo? Här hafva vi varit i seklerna fem; Här sväfva vi tysta....här ha vi vårt hem. Nu störas vi dock i vår hvila, så god, Af fåviska menskor med kötv och blod. Vid himmelens helgon, o, dragen er hän Med sångernas buller och pipornas skrän. Oskären ej längre vår helgedom, Ty, veten, vi klaga för Fadren i Rom. J lyden ej Honom, vi veta det väl; Men, Han har dock makt öfver hvarje själ. Och att J förakten hans toffel — hans tal... Det skolen J ångra i skärseldens qval. Nu lemnen oss genast! — Naturen är skön... Se, högblå är himlen och jorden grön; Och hafvet — hur spegelkart ligger ej det, Så stilla, i strålande majestät! Vi se det, vi ock, från de krossade hvalf, Der fordom vårt hjerta för fienden skalf. Men, ack, förrän sol sig bergat i haf Få vi icke lemna vår mur, vår graf. Dock — än några timmar, och det blir qväll, Och natten utbreder sin mörka päll. Då skola vi klaga kring himmel och jord, Om J icke lyden vårt maningsord. J, arma pygmåer med synd och flärd! Hvad gören J här, i de dödas verld? Ack — endast begapa en hänsvunnen prakt, Som har sig med oss uti grafven lagt. Nu gån J....S:t Carin må vara er när! Välkommen tillbaka dock hvar och en är, Som kommer igen såsom god katholik, Med radband och helgonabok och relik. Wilhelmina. ) I anledning af en liten kollation i ofvannämnda ruin på eftermiddagen d. 23 Juli.