för sin sekreterare att ej granska hans skrift, har man en förklaring öfver möjligheten af, att den sem skrifwit i Sällskapets namn och å def wägnar kunnat — och det i den Ör K. egna öfwermodiga ton — klandra Sälls skapets werksamhet och kasta skugga på en Sällskapets egen läroanstallt. Hr K. bemöter insändarens anmärkning i sist berörde afseende med det yttrande: att en anmärkning emot en eller annan af Sällskapets åtgärder wäl icke kunde blifs wa ett sacrilegium. Antingen wet ide Hr K., få otros ligt det än må synas i anscende till hang flora anfyråk på bildning, att ordet sacrilegium på swenska betyder helgerån; eller oc flår hans yttrande ide i det ringaste förhållande till inf. anmärkning, utan förekommer såsom det på helsningen Guds fred lemnade swar: Åxeskaft. Om det må wara Hr K. liksom hwarje annan per: fon tillåtet att göra anmärkningar emot Quib.-Sållffas pets åtgärder, få blir dock förhållandet alldeles förändradt då han skrifwer å Sållskapets wägnar och i def namn. Djswergår uppfattandet af denna begrepps:skillnad Hr K:s förståndokrafter, få är derigenom — utan att fästa fig wid det befängda begagnandet af ordet sacrilegium — ett owedersägligt bewis lemnadt på den punkt af bildning (intellektuela ståndpunkt) derå Hr K. fig werkligen befinner. Jnsänd. har ansett Hr K:s yttrande, att efter nära ett års tid intet swar följt på Hush. Sällffapets underd. petition i fråga om Cgodelningsrätterna, innefatta ett uttryckt missnöje och således en förebråelse för uteblifwans det af det swar Hr K. tyckts wänta; men Hr K. har antingen i följd af fin ådagalagda obekantskap med bes tydelsen utaf större delen af de främmande ord, deraf hans skrifter öfwerflöda, kanske ock af en högt uppdrifwen inbillningsförmåga, fom tror fig fe sådant fom ide fins ned, eller af ett oemotståndligt begär att emot inf. frams slunga rätt swåra beskyllningar, upptagit anmärkningen såjom om inf. dermed påbördat Hr K. ett Crimen lese: således ingenting mindre än ett majestätsbrott! J anledning af Hr K:s påstående, att hans bild pres senterar (framställer) fig för ins. med rig i handen, får inf. öppet förklara, att han föreställer fig Hr Kolmos ding bild utan ala slags atributer (sinnebilder) ware fig ris, åsncöron eller annat dylikt. Hr K:s förklaring öfwer fin mening med anmärkta yttrandet, att frågan om Egodeln.srätterna skall ide hafrz ara wunnit fin lösning inom Hush.-Sällffapet, är ones keligen få egen, att den till och med öfwerträffar Ör K:s eljest högst owanliga tankeflygt. Han yttrar nemligen: ?fwarje fråga, fom wunnit den beslutande magtens bis fall, har i sådant fall wunnit sin antagliga lösning långt innan den framställda lösningen wunnit antagans de. Här framträder Hr K. såsom underwisande; man underrättas dock på intet sätt når Or K. anser eu frås ga wara löst, utan endast att detta skett innan den bes slutande magtens bifall tillkommit. J sådant fall fan det ju möjligen hafwa lyckats Hush. Sällskapet att redan hafwa löst frågan om Ggodelningsrätterna; eller hwad grund här Ht K. att antaga motsatsen? Någon gräns eller skilnad emellan förslag till en frågas lösning oh werkeliga inträffandet deraf saknas fullkomligt efter det af Hr K. antydda föreställningssätt. Att Hr K. funnit sig beswärad af inf. onmårknin: gar är just ide få mycket att undra på, men destomera att han sjelf helt öppenhjertligt omtalar fin förlägenhet. Hr K. synes hafwa blifwit bragt i fådant trångmål, att Han, fom eljest är mycket talför, endast beswarat ett par af ins:s anspråkolösa frågor med det mycket upplysande rådet, att inf. borde begagna något handlexicon öfwer främmande ord, fom i swenskan förekomma. Härigenom går Ör K. det owåntade medgifwandet att, för att förstå hang för anmänheten skrifna årsberättelse, en ordbok ät: wer främmande erd är behöflig. Det år werkeligen eu af de många moisägelser Hr K. låter komma sig till last att, under det han med full mun ordar om åftadfoms mande af större folkelighet, han sjeli skrifwer för fols ket så att en ordbok öfwer främmande ord erfordras för att begripa hwad han skrifwer; och derjemte wisar det sig uppenbart, att han ej allenast begagnar fig af främmans de ord på ett sätt fom tydligen tillkännager att han ej avet hwad de betyda på swenska, utan äfwen att han bes tjenar fig af ord fom ej finnes i några ordböcker, åt: minstone de mera allmänna: t. er. ordet SEribler. Ja Hr K. känner icke end till betydelsen af swenska ord, dem han begagnar, som nedan skall wisas hwad angår ordet uppror. I utbyte emot det råd Ör K. gifwit ins., torde derföre den ödmjuka hemställan få göras, om ide ännu en tid det swenska språket borde utgöra ett als warligt föremål för Hr K:s wettgirighet. Om han ders till lade ett litet bemödande att göra fig bekant med det allmännaste af tanles och fpråkslagarne, gjorde han fås kert ganska mål, få wida sådant ide skulle göra honom för mycket hufwudbry. Hr K. säger att han blifwit en gåta för in sändaren. Wisserligen äro Hr K:s skrifter deruti lika gåtor, att de äro dunkla och swåra att förstå, men skilja fig dock från dessa deri, att gåtor kunna lösas. Fe 2O A