POUL ett JUTITIfIIuIUUC fölntmatrstaue. AVIV HT: Några upplysningar med anledning af an: märkningarne rörande Gotlands Lans HSushållnings:Sällffaps berättelse för år 1863. En Jns. har i N:o 23 af denna tidning meddelat åtskilliga anmärkningar rörande den af undertecknad affattade Arös berättelsen öfwer Hushållningss Sillffapets werksamhet uns der sistlidet år. Dessa anmärkningar föranleda mig att i största korthet meddela följande: 1:o Att berättelsen ide blef uppläst wid Sällskapets wintersammankomst, är en sanning. — Detta förhållans de beror dock ide på någon försummelse å min fida utan helt enkelt på ett Sällskapets enhälliga beslut. — Det lider alltså nästan intet twifwel, att Jns. sjelf warit ibland dem, som åt sig bewarat denna berättelsens fraicheur, hwaraf han nu njuter. — Den nye Secreteraren, fom i första dagarne af Februari månad, emottog hands lingarna, årsberättelsen inberåknad, har helt och hållet ombesörjt den sistnämndes utgifwande och jag har sedan den tiden uppriktigt sagdt, icke tänkt på saken. — De: torde derföre ide allenast wara förklarligt utan ock förs låtligt, att den felaktiga rubriken oanmärkt kunnat smyga sig öfwer i tryck. 2:o Att uti den anmärkta häntydningen på Sålffas pets nog extensiva werksamhet under år 1862 ide ligger det aldra ringaste försök att anbringa någon slags upps tuktelse, derom fan enhwar, fom gör fig mödan att ges nomlåsa det af Inf. åberopade stället, utan synnerlig möda förwissa fig. — Alltsamman belöper fig endast till en lindrig anmärkning, och en anmärkning mot en eller ans nan af Sällskapets Åtgärder fan wäl aldrig blifwa ett jacrilegium? — Huru skall man i sådant fall beteckna grofwa otidigheter, hwilka under pågående session slungas mot än den ene än den andre of Fovvaltningd-Utffots tets medlemmar? 3:o Ånnu mindre fan något dylikt förmätet syfte mot den Högsta Statomakten spåras i den citarade godbiten. — Eåwidt jag förstår mitt modersmål, innebära de ans förda orden ett anspråkslöst erkännande deraf, att Säll: skapets underdåniga förslag till Egodelningsrätternas reors ganisation möjligen warit behäftadt med brister, som inför Kongl. Maj:ts högt upplysta pröfning gjort dets samma oantagligt. — Jns., fom påtagligen lider af en hallucination, hwilken ständigt för hans inbillning pre senterar undertecknad med riset i hand, har alltså äfwen i detta ödmjuka erkännande kommit att se ett ordentligt crimen lese. En sådan upptäckt bewisar påtagligen ingen Äörnblick, utan helt enkelt en betänklig ögonsjukdom. 4:o För wanligt menniskoförstånd mäste det wara fatts ligt, att en fråga fan winna Äantaglig lösning? genom en person eller en corporation, som ide eger den beflutande mogten. — De aldra flefta reformer, stora eller små, hafwa nemligen tillkommit sålunda, att de förut hwar och en på sin tid warit en individs åsigt, sedan minoritetens och till sist wunnit den beslutande magtens bifall. — Hwarje fråga har i sådant fall wunn it fin antagliga lösning långt innan den framstälda Ilöånins gen wunnit antagande. — Den fom ide kan fatta detta bar ide ett manligt utan ett owanligt menniskoförstånd — nb diminitiv mening. 5:o När Jns. från mitt yttrande, om åtgärders wid: tagande för att göra Landtbrukoskolan få folkelig fom möjeligt, drager den slutföljden att skolan efter min åsigt ice har warit eller nu är folEelig; så bmwis lar denna slutledning påtagligen ide på en rigtig utan högst oriktig tankegång. — Från det angina yttrandet måste nemligen efter fund logik slutledningen nödwändigt blifwa, att skolan efter min åsigt icke har warit eller un är få folkelig fom möjeligt. — Wisserligen har jag hört nämnde skolas Förestandare inför Förwaltningsd: Utffottet yttra: Jag känner ide de klagomål, fom mot frolan blifwit anfördes; de hafwa icke blinvit mig meds delade; men jag wågar påstå att hwilka de än må hbafs 7mwa warit, få hafwa de warit obefogade. — Jag får dock upprigtigt tillstå, att jag icke delar denna åsigt, utan allt framgent tror, att Landtbrukoskolan på Nygårds, med alla fina ofta åberopade förtjenster, ännu har ett godt stiycke igen innan den hinner det möjligas gräns. — Skulle denna åsigt funna innebära något kränkande för skolan på Nygårdo; så mäste den för wisso icke wara