wågar med i utlandet upplånta penningar. Wisserligen hafwa flerfaldiga försök gjorts att inom landet upplåna penningar mot räntebärande obligationer oh några mils lioner riksdaler hafwa på detta sätt kunnat hopsamlas, men snart åter måst infrias, så snart krediten på tverldds marknaden blifvit på något sätt rubbad. Cu swensk kapitalist utlånar fina penningar wanlis gen antingen emot borgen eller emot inteckning. Det förra sättet innebär föga såkerhet, ty långifwaren fan swårligen, få noga fom behöfwes, känna de personers affäter, åt hwilkas betalningsförmåga han förtror sig, och erjarenheten besannar dagligen, att denna säkerhet är af wanskligaste art. Det sednare sättet är wäl något bättre, men, ehuru genom de tysta förmånsrätternas af skaffande fapitaliften här är underkastad mindre risk, få är denna dock wisserligen ide ringa, ty nåstan dagligen får man i tidningarne läsa, huruledes wid fastigheters försäljning vå fonfurås och utmåtningsauktioner, en del inteckningar ide kunnat med försäljningssumman betäcs kas, utan sådan inteckningshafware blir nedflyttad inom oprioriterade fordringsegares klass. Desutom har händt och händer ånnu, särdeles ibland allmogen, att intefningås hafware få wänta 7 å 8 år på betalning af fina årös räntor och riskera, att försummelse af en inteckningo förs nyelse medförer hela kapitalets förlust. Alla dessa obehag undwiker kapitalisten, om han ans wånder fina kapitaler till uppköp af räntebärande oblis gationer, utgifna ajs staten eller korporationer med fuls giltig garanti för deras säkerhet få till kapital, fom ränta. Wid tillfällig penningeförlägenhet fan innehafwaren af obligation belåna den uti någon af wåra många banker, hwilkas styrelse måtte wara bättre belåtna med sådan för kerhet, än den ringa, fom en borgen medjörer. Räntan utfår obligationginnehafiwaren på dagen och behöfwer ej mer ån uti allmänna tidningarne efterse, om obligatios nen blifvit af def utgifware utlottad eller till betalning uppsagd, samt anteckna förfallodagen. Sedan sålunda sökt wisas fördelen för kapitalister att hellre uppköpa räntebärande obligationer, än utlåna sina kapitaler mot säkerhet af borgen eller inteckning, torde det wara skäl med några ord upplysa, huruwida inhemska kapitaler också finnas att tilgå. Utom hwad enskilde funna ega uti kapitaler och fom wäl ide går till få obetydliga belopp, fom man måhända föreställer fig, hafwa wi i Swerige en otalig mängd kassor, hwilka alla utlåna fina kapitaler mot borgen eller inteckning. Ders til kommer, att kronouppbörden, fom till ränterierna ins tommer wid Maj månade början hwarje år, troligtwis ligger till en stor del räntelös åtminstone ett halft år. Uiom det att sistnämnda penningar för en längre tid åro undandragne allmänna rörelsen, skulle de, i fall dere före köptes räntebärande obligationer, medföra för staten en ide obetydlig räntewinst, hwilken kunde anwändas ans tingen till minskning af bewillningen eller till andra för staten nyttiga ändamål. Förwaltningen af de många enskilda ellex publika kassorna skulle och göras mycket ens elare, om deras stående kapitaler förwandlades i räntes bärande obligationer. Men för werkställigheten af alt detta ligger ett mäks tigt binder i den omständigheten, att knappt i Stockyolm och mycket säkert uti ingen annan swensk stad enskilde eller allmänna inrättningar finnas, som köpa och sälja råntebärande obligationer. Sådan slags handel borde funna öppnas af wåra många enflildas och filialbanker. Defa skulle på en dylik rörelse funna bereda fig ide oc betydliga inkomster, större i den mån röreljen utwidgas des åt detta bäll. Winsten skulle hufwudsakligen ligga uti den provision, som bankerna uppburo af både köpare och säljare. Om denna provifion til en början beftäms mes till J procent — hwarje bank naturligtwis berättis gad att för sådant ändamål taga mer eller mindre än den här föreslagna, — skall säkert, då rörelsen hunnit komma i gång, hwartill måhända 2 a 3 år wore behörs liga, förtjenften blifwa större, än hwarje annan för bans fen tillåtlig, särdeles på större affärsplatser, der en lifs ligare omsättning skall ega rum. Jnnan wederbörande bankstyrelser blifwit wana wid denna nya rörelse, kunde de för det afsedda ändamålet afsätta ett mindre kapital för att ide blifwa belastade med för flora massor oblis gationer, utan möjlighet att för dem fnart erhålla valuta. Det är naturligt, att första förjöken kunna flå mindre wäl ut, innan allmänheten funnit lära fig anwända dens na slags affärsrörelse; men sedan den wunnit bifall af både bankstyrelser och andra affärsmän, skall den otwifs welaktigt flitigt begagnas af såwäl större som mindre affätsmän. Gör man fig den ringa mödan att håröfse wer uppställa en beräkning, skall man till fin förwåning finna, att med en i förhållande till bankens öfriga afs färswerksamhet ganska måttlig summa, under förutfätts ning af ofwan föreslagna provision, winsten på denna fumma fan, då röreljen kommit i riktig gång, blifwa ända til 50 procent och derutöfwer. Någon särskild boffdring skulle knappt behöfwa för detta ändamål af bankstyrelserna upptagas, ty den kunde inskränkas till ans notation af erhållna provisionen och af oförsålda obliaas