OLUIINGALLIUA Vvs MEM DS usyv sorelgsningera så humoristiskt låter Herr Sörensen vid ett tillfälle använda. Häromdagen, säger han, fick herr Sörensen se två pojkar i slagsmål och naturligtvis företog ban sig genast att söka mäkla fred dem emellan. åDen der vill ta ifrån mig mina tre skillinga, sade den ene; och clstan der vill ingensing ge mige, sade den andre. Hvad gjorde då Herr Sörensen? — Han sade: KkHör på gossar! ni bören vara billiga båda två; — och så fann han det billigt att den lille röfvaren fick halfvannan skilling i stället för tre, ty då, mente han, hade ju båda de tvistande fått lika mycket rätt. Få se om inte de fridälskande Herrarne på båda sidor. om kanalen hylla samma maxim! I så fall är Danmark att beklaga och ett prejudikat är gifvet, som vi kunna hafva skäl att en gång frukta. Emedlertid får man väl ännu hoppas att Danmarks rättvisa sak icke skall gå förlorad och att Österrike och Preussen icke nu skola ostraffade få begå samma dåd som 1795, då de under Europas ögon i all sämja tillsammans med Ryssland lemlästade det olyckliga Polen. Ett telegram från Köpenhamn meddelar att Danska regeringen säges hafva gått in på ett 4 veckors stillestånd under vilkor, att Jylland utrymmes af Tyskarne. att blokaden af Tyska hamnarne upphäfves och ön Als lemnas obesatt af båda parterna. Är detta sannt, så hafva Danskarne nödgats till ett medgifvande, som fullkomligt lägger alla fördelarne i Tyskarnes händer. Ty må vara att det arma Jylland också lemnas i 4 veckors lugn, hvad är det mer med det? När vapenstilleståndet är tilländalupet och kriget troligen utbryter ånyo, så börja naturligtvis utpressningarne der igen och det lilla uppskofvet få nog Jutarne dyrt betala. Men en 4 veckors andhemtning för de pressade Tyska städerna. det är en fördel, som Danskarne icke sedan kunna beröfva dem och som de på det bästa skola begagna sig af. Jag undrar i förbegående om våra Gotländska skeppsredare tänka begagna sig af den fria entten, som nu erbjudes dem för att höra huru de gamla kunderna i Schlesvig-Holstein befinna sig? Ännu sväfvar man här i dunklet rörande svenska kabinettets åtgöranden i frågan. Det intager fortfarande en dafvaktande ställninge. — en diplomatisk term som användes för att beteckna sådana brydsamma situationer, i bvilka man icke vet, hvart man skall vända sig eller hvad man skall taga sig till. De tyska tidningarne tro gock ännu på Sveriges aktiva uppträdande till Danmarks förmån och Köln. Zeitung yttrar, att rykte om en emellan Sverige och Frankrike afslutad convention vinner mer och mer trorärdighet. Emedlertid hänga de kommande händelserna på konferensen. Just nu underrättar ett nytt telegram om att vapenhvila — bvilket på kabinettsspråket lär vara någonting helt annat än stillestånd — år antagen med uli possidetis rätten såsom grund och blokadens upphåfvande; således ännu såmre vilkor än förra telegrammet omförmälde. Bibehållandet af status qvo hade väl varit billigast; men rätt och billighet äro lika sällsynta att påträffa inom politiken som tolerans inom hierachien. Något Schlesvig till Eidern ander gemensam riksförfattning och representation med Danmark är väl icke nu att hoppas på; men åtminstone bar Danmark nu den moraliska garantien att man icke skall helt och hållet låta det försvinna liksom Polen. Vårens fagra gudinna båller, gud vare lof, på att vakna igen ur sin fånga sömn. Ännu är det dock för kallt för henne att taga på sig sin lätta, ljuse kostym. En och annap frossbrytning påminner henne om att vara sörsigtig tillsvidare; men länge dröjer det väl icke förrän hon ter sig en tripp ut kring Mälarens stränder och lockar de otåliga Stockholmsboarne med Ag ut i det gröna. Första Maj. denna Djurgårdens högtidsdag, den nyfödde glädjens, de ymaiga libationernas. de splendida middagornas. de fraicha vårtoiletternas och de eleganta ekipagernas dag, bade i år narrat sin publik April. Luften ver kylig. Tittade solen fram ett ögonblick åå var nordvestvinden flux till hands att kasta en tjock, grå molnslöja öfver hennes förtjusande hufvud. Man kuttrade af köld; pudret från gubben vinters perruk yrde ännu omkring här och der; en och annan herre, som låtit almanachan förleda sig till att lägga bort sina vinterplagg svor öfver sin lättrogenhet och sin lätta arågt. och till på köpet syntes ingen af den kungliga familjen till. Det var nu oerhördt, tyckte man. Det beskedliga folket betraktar det nu en gång som sin odisputabla rättighet, att få se den Kongl. kavalkaden på Djurgården första Maj. de Kongl. personerna må au riskera att bli genomblötta eller genomfrusna; se dem, måste man — hvag är det för en första Maj annars? och den unga Hertiginnan af Dalarne, hvars goda och vänliga ansigte redan tillvunnit sig allas sympathier, attintejfå en vänlig nick af henne under förbifarten, det var mer än förargligt tyckte de små hogtidsklädda Stockholmsjungfrurna, och säkerligen de Stockholmska ungherrarne också. Nej, ingen, icke en gång Hans Maj:t syntes till och man måste finna sig i sitt öde. Men det var mans öfverens om att det var den otrefligaste första Maj man på länge haft i Stockholm. Lyckligtvis nafva de följande dagarne haft ett vänligare utseende och allt antyder, att man snart kan boppas en mild och vacker vår. Ängbätarne simma åter, liksom stora vattensogler, fram och tillbaka på fjärdarne, de hurtiga sjömännens sånger ljuda långs skeppsbrokajen, der fastager, balar, tulltjenstemän, schåare oah handelsexpediter trängas med hvarann. Allt är lif och rörelse och Stockholm är åter den vackra, verksamma staden, staden par preference. Upsalasångarne äro i dessa dagar våra gäster. Välkomna äro de alltid; ty det är ständigt en högtid den dag man åter får lyssna till dessa friska, hänförande toner, som falla lik en lifgifvande dagg öfver själens blommor, som vanligen få stå der tynande vid vägkanten af det praktiska lifvets stora landsväg. — men denna gång voro de om möjligt mera välkomna än någonsin förut, och det får man tillskrifva det vackra ändamål deras färd denna gång afser. Det är icke för egen räkning de sjunga denna gång, det är icke för att lägga några tusen Riksdaler till sin byggnadskassa, det är för sina gamla gästfria vänner, desamma som för 2:ne somrar tillbaka bjertligt mottogo dem i sina lyckliga och fredliga hem, och hvilka nu botas med olycka och undergång — det är för våra Danska bröder som de sjunga. Också var Katharina kyrka till trängsel fylld af åhörare vid gårdagens Concert och redan kl. 10 i går afton bildades queue utanför operahuset af stadsbud och annat företagsamt folk för att komma åt biljetter till dagens concert. Biljettluckan äanannades visserligen först nå Morgonen. men hvad hetvdda