Wecko:revy. Det år ej få mycket de militära motgångarne, fom för wårt olyckliga brederland utgör det sorgligaste resultatet af Dybbölställningens öfwergifwande, ty dessa motgångar woro wål nästan oundwikliga i den olika kamp, hwilken Curopa med skamrodnad stär orörlig och åser, utan det är fast heldre den inre splittting, fom alltmera gör fig mårkbar och hwilken botar att i farans stund såtta det helas bästa och wålfärd på spel. En swart beskyllning bar hwiskats, tagit gestalt och är nu i färd med att allt mera antaga skepnaden af en allmän mening. Det är ett hårdt ord, och en farlig tillwitelse, framfödd i någon intrighjerna, hwarmed reaktionen will fånga Danmarks frihel. Och denna tillwitelse är riktad emot Köpenhamns press. Densamme beskylles för att underblåsa kriget och wwarit orsaken till all den sorg, fom nu bäres af få måns gen dansk familj. Hade ej denna förhatliga press was rit, säga de reaktionära, — och upprepad af ett par swenska organer hwaribland Malmö Snällpost uppbjuder all fin wisserligen stora förmåga af skamlösa och grofwa uttrock emot få wäl den del af swenska, fom danska lis perala pressen, hwilken uppträdt emot tyfft inflytande och tyskt röfweri på skandinavisk jord, och hwilka förutnämnsa da tidningar, då de afrådt wårt eget land från hwarje inblandning i Danmarks angelägenheter, gjort sig till härolder för Danmarks iare säender, hatarne af def fons stitutionella frihet, — få skulle ej Dybböl hällits så långe och ej Heller den gräsliga förlust gjorts, fom nn lidited. Utan förswarct af Dybböl skulle danska regerins gen dot ha nödgats göra de af Toskland fordrade efters gifter. Ejtergifter för Tyffland skulle inneburit Slebs wigs lösrockande, och Sleswigs skiljande från Danmark är dödestöten åt Danmarks oberoende inneburit. Det bjeltemodiga motständet bar fulleligen ådagalagt, att danska foltet utkämpar en strid för sin egen tillwaro, för hem och härd, — och fan wål fosterlandets förswar köpas föt dyrt? Reaktionen förer emellertid ett annat språk. Of trermakten är för stor, säger den, Danmark måste duka under, ty det står ensamt, och det är ju en mensklighetspligt oh fördelartigt att tillse, att denna oundwikliga underkastelie må ske med få föga uppoffring fom möjligt. Det år wisserligen sanut, att Danmark skall komma i en ställning till Toskland, hwilken måste undergräfwa dess politiska frihet oh oafhängighet; men lifwet är kärt, ech tet är bättre att få behålla lifvet, än att uppoffra det. Så refonera de reaktionåra; men det liberala, nas tionala partiet i Danmark är dot tillräckligt starkt,