IFeto:revy. De tappre och ihärdige Danskarne hafwa således äfwen måst öfwergifwa Dybbölställningen; dot endast efs ter ett hårdnackat och långwarigt motstånd och wikande för en oerhörd öjwermakt. Denna kamp wid Dybböl skall i Danmarks häfder ide allenast framstå såsom äros full derför, att Danmark fämpar för en rättwis sak, för fin nationalitet och för friheten, utan dess nederlag skola äfven komma att räknas Danskarne till en wida större triumf, ån den mångdubbelt öfwerlägsne fiendens mates riella seger. Det ädla blod fom flutit wid Dybböl, skall ej hafwa utgjutits förgäfwes. Frukterna deraf skola snart mogna, och de frigjorda nationaliteterna skola då åt det lilla bjeltemodiga folk, som i det aflägona norden wågade en dust på lif och död med twenne stora röfwarestater för bewarandet af de största politiska idåer, nationaliteten och friheten, egna akmingens och tillgifwenhetens gärd. Om Konferensen i London hör man ännn ingenting. Russel lider det ena diplomatiska nederlaget efter det ans dra. Sedan konferensen blifwit på Österrikes och Breusds sens begäran uppskjuten från den 12 till den 20 April, under hwilken frist dessa båda civilisationens förkämpar uppbjödo hela kraften hos fina wapen för att taga Dybe böl, utanför hwilket de legat öfwer twå månader, få ins funno fig ändå ide ombud från någon tysk makt. Nu förljudes att konferensen skall först såsom i dag börja fina förhandlingar. Hwilket hån emot det stolta Albion! Ingenting afhöres ännu fom bebådar något werkjams mare uppträdande från Swerges sida, och allt hwad wi komma att göra för Danmark blir twifwelsutan blott det, att en fwenfesnorfe får uppställes i Skåne för att objervera huru det går till når twenne örnar kasta fig öfwer och stycka fin motståndare, fom är underlägsen äfs wen blott en af dem. I förbigående bör man ihogkomma att grefwe Manderström och statsrådets medlans mar bilda fredspartiet, H. M. Konungen och grefwe Hamilton åter krigspartiet. Deraf komma dessa förklas ringar, undskyllanden och öfwersirykningar med hartassen, hwartill wi i dessa dagar warit wittne uti pennkriget es mellan desse nyssnämnde båda grefwar. Nu söker man att medelst ordrytteri komma ifrån sin position gentemot Danmark. Man will nemligen hålla sig fast derwid, att Danmark nu är krig med Osterrike och Preussen, men ide med Tyska förbundet, hwilken makt uttryckligen näms ned i det förslag till allians-traktat fom i statsrådet gils lades i October förlidet år. Men sjeljwa saken — att Swerge tillförsäkrat Danmark sitt bistånd wid förs swaret af dess icke till Tyska förbundet hörande landodelar (d. w. s. Sleswig) — måtte wäl ej förändras deriges nom att mot allt diplomatiskt förutseende Preussen och Österrike ensamme öfwertogo affären; och att mid få allwarsamma saker komma med ordrytteri till förswar, torde wäl wara föga passande för den fom fått fig ans förtrodd wården om Swerges ära och anscende i utlans dets ögon. Näst berättelserna från krigstheatern i Danmark, upptagas tidningarne till god del ar redogörelser för eldös wådor, än i den fladen och än i den köpingen. Defa tätt återkommande eldswådor äro tywärr ändå cjtilräc: liga påminnelser att assurera, och det tyckes nästan bli en nödwändighet att ej mer lemna åt godiydet att härs uti göra och låta efter behag. En åtgärd, fom fåferlis gen skall åstadkomma god effect wore, att en orubblig ör: werenekommelse träffades emellan alla assuranotagare att ej lemna understöd åt brandskadade, hwilka icke försäkrat sin egendom, och derigenom skulle wäl de flesta drifwas till att öfwergå till försäringstagarnes antal. Derigenom att försäkringstagandet blefwe allmänt, skulle wid större eldswådor bördan blefwe lättare för dem fom brandförs säkrat. Apropos eldswådor, få Hotade en sådan att häromdas gen utbryta här i staden; men det hemska i tilldragelsen