mA sW—ääWQ? ——— 0 försäkrar: England lofvade ej Danmark någon hjelp. Stratheden tog tillbaka sitt förslag. i Danmark. Monumentet på Skamlingsbanken sprängdes i luften af 40 österrikiska pionierer. Den egentlige upphofsmannen till detta dåd lär vara en pastor Garve i Christiansfeld. En nära liknande vandalism har fienden begått mot ständerbyggnaden i Flensborg. Inskriften på frontonen är borthuggen, äfven kronan öfver gafveln samt det danska vapnet. Demolerandet af Fredriksstads skansar är nu tillvägabragdt och har kostat omkring 10,000 mark kurant. General Hegermann-Lindencrone ligger fortfarande på ön Mors i Limfjorden och håller derifrån skarpt utkik efter den 20 mil bort stående fienden. Oaktadt det stora afståndet känner han sig ej riktigt säker och har nu utfärdat förbud mot att något fartyg anlöper Lijmfjordens södra del. Franska tidningen Siecle meddelar i sitt nummer för den 4, i sin aåhulletin politiquea, en ohygglig berättelse om huru österrikarne i trakten af Horsens nedskutit omkring 200 ungerska soldater, emedan de velat göra uppror och gå öfver till danskarne. För antalet af de massakrerade ungrarne kan tidningen ej gå i borgen och ej heller för bevekelsegrunden till exekutionen, men nedskjutandet af soldaterne förklarar tidningen vara ett fullt säkert faktum. cTimese klandrar i de skarpaste ordalag preussarnes barbariska grymhet att utan föregående tillkännagifvande och utan lemnadt rådrum att rädda qvinnor och barn bombardera den lilla staden Sönderborg. abetta är icke någon fabel, som föres till oss från andra sidan af verlden, utan en lefvande verklighet, som försiggår inför Europas ögon. Dessa menniskor, som mörda qvinnor och barn samt nedbränna deras bostad, och dessa olyckliga varelser som inbrännas i sina hem liksom bin i kupan, äro midt ibland oss. Vi kunna nästan höra kanonerna, som verkställa detta blodbad. Preussens konung eller Österrikes kejsare, eller fransmännens kejsare kunde inom en timma sända ett telegram till preussiska lägret, som skulle explodera der med större kraft än någon bomb och göra ett plötsligt slut på hela belägringen. Det är en fortsatt serie af grymheter, som Europa utan protest låter passera i sin åsyn. Finnes det då ingen, säger tidningen, som vill höja sin röst mot denna europeiska skandal? Hvar äro nu våra humanitetsriddare? Här finnes blod tillräckligt för att vispas upp till skum och rödt nog för att gifva målningen sin hemska färg? Hvarför får detta alldeles onödiga krig fortgå utan protest? Här är ett berättigadt tillfälle för den allmänna meningen i Europa att träda emellan. Röster som höjas i denna sak skulle finna sitt echo och väl sagda ord icke blifva utan resultat. Här äro inga tvifvelaktiga historier utan det är en grym verklighet, och en påtaglig sanning att blodutgjutelsens fortsättande, sedan man gått in på konferensen, är icke blott en europeisk skandal, utan ett stort offentligt brott. Den 9 April f. m. inrapporteras: Fiendens eld mot våra skansar var i går utomordentligt häftig; frampå e. m. inkastades projektiler äfven på terrainen bakom skansarne. Staden besköts samtidigt från Broager, dock utan att större skador orsakades. Skansarne svarade lifligt. — Samma dag kl. 3 e. m.: Rörande häftigheten af fiendens eld i går, inberättar öfverkommandot kl. 10,54, att ensamt från Broagerbatterierna, som åter fått nya kanoner, skötos 1,150 skott, medan den ännu mera häftigare elden i fronten icke kunde kontrolleras. Fiendens löpgrafvar och batteri ryckte i går fram till på 800 alnar framför vår linies vensta flygel, och en fiendtlig styrka på omkr. 1,000 man besatte löpgrafvarne, trots häftig eld från vår sida. Från ett af våra hatterier blef i går afton en del af Rageböl by skjuten i brand. Af sårade infördes nära 70. I natt har beskjutningen af Sönderborg fortsatts, men blott svagt. Från Flensborg skrifves d. 7 till aHamb. Nachr.a: I går afton inträffade här underrättelse om att danskarne gjort ett landstigningssörsök vid Kalö, 11 mil nordost om Aabenraa vid den bro som från ön leder öfver till fastlandet och tillika medtagit 5 eller 6 nya båtar från skeppsvarfven. Naturligtvis blef militären genast allarmerad; alla disponibla soldater ryckte ut från Aabenraa och kommendanten utfärdade en befallning till stadens borgare att om någon af dem visade sig ute på gatan efter kl. 10 skulle han genast skjutas. (Kommendanten tyckes således ej hysa mycket förtroende för Aabenraa borgares politiska sinnelag). Följande morgon kl. 10 vände manskapet tillbaka till Aabenraa och skarpt utkiks kall hädanefter hållas isynnerhet på alla fiskare och båtförare. Från Köpenhamn telegraferas d. 13 April: att beskjutningen fortfar och att danskarne fått 134 sårade på två dagar; nya fiendtliga batterier uppföras på högra flygeln vid Dybböl.