nor, musik, dansgillen m. m. — sedan srågan om vapenöfningar; Icke uti form af kotterier de der sammankomma och förslösa en dyrbar tid på inlärande af onödige färdigheter; Icke med ett ord uti form af smärre föreningar, der nöjet, fåfängan, tanklösheten och ett onyttigt, ja skadligt bruk af vapen och kroppsförmögenheter så intaga något rum; — Icke så. Uti förbund der alla, utan afseende på stånd, ålder eller kön, äro medlemmar; Uti förbund der hvarje manlig individ som kan bära och mot en fiende använda ett Gevär är aktiv medlem; Uti förbund, der hvarje aktiv medlem genom trägna öfningar allvarligen beflitar sig derom, att med sin kula inom för bans Gevär möjligt skotthåll kunna träffa en fiende, att i handgemäng kunna verksamt bruka sin bajonett äfvensom alt i öfrigt hafva vilja och förmåga att hörsamma och vederbörligen följa sitt befäl; Uti förbund, dit alla medlemmar aflemna sin öfverloppseller sparpenning — från summan af hvad storlek som helst ända till det sparade öret — för att till förbundets och fäderneslandets bästa användas;) — Uti sådana förbund endast kunna vi söka vår säkerhet till lif, egendom och frihet. Men är också Nordens folk så rustadt; Har det förvärfvat erforderlig färdighet uti vapnens bruk; Har det sedan satt Gudsfruktan, Mannamod samt frihetsoch fosterlandskärleken på vakt vid fosterjordens port och tagit till lösen: frihet eller död! och kan det sålunda i sarans stund säga till en älskad och folkelig Konung: detta kunna vi, detta vilja vi; vi vilja, vi kunna försvara oss eller: Nordens folk vill dö med Nordens frihet; då skall med Guds hjelp intet våld blifva det öfvermäktigt; då skola de leda troll i drakskepp östanfråne bafva förgäfves hvässat sina klor; då skall Svithiods land, som varit fritt så länge saga minnes icke heller af oss blifva förrådt, och Svea skall alltid sitta fri på berget — fritt så länge jern det finnes, och så länge det finnes krut och bly och förnuft och heder, och aldrig skall då Saga, om än så blek, kunna förtälja, att de väldige vikingarnes fria barn en gång ur en neslig säkerhetssömn uppvaknade såäsom mörkrets och barbariets eländiga slafvar. Men taga vi oss blott en än så liten lurtill, om vi overksamma åse händelserna måhända ännu blott några veckor, så skall den lede fienden ändteligen triumfera öfver vår blindhet, öfver den vanårande menlösbet med bvilken vi frivilligt om än obemärkt böjdt våra skuldror under det förnedrade omyndighetsok, hvilkets tyngd skall blifva hans käraste sysselsättning att hvarje ögonblick i möjligaste mån öka; under den förfärliga slafpiska, som städse skall blifva en lämplig påminnelse om hvad frihet är, om hvad vi haft, om hvad vi bortkastat och om hvad vi derföre ej förtjene och ej heller någonsin skola lyckas att återvinna. Bevare Gud, att vi skulle låta det komma till en sådan förskräcklig sanning! Låtom oss gå man ur huse till öfningsfältet medan vi ännu kunna frie och efter behag till de fredliga och ostörda hemmen återvända, på det vi aldrig måtte af ofrihet tvingas att söka ett slagfält, der vi, uti en andamålslös kamp, förtviflade erbjuda våra bödlar det kroppsliga lifvet, sedan vi förut liknöjdt öfverantvardat dem det politiska och andliga; Låtom oss nu ärligen upoffra hvad vi utöfver den oundvikliga nådtorften kunna undvara, på det vi aldrig må uplefva den dag, då vi förgäfves skola erbjuda allt, för att dermed återlösa vår sjelfförrådda menskorätt; Ja, låtom oss nu stå upp såsom en, ännu blott hotad fri man, på det vi aldrig må göra den förskräckliga erfarenheten af fåfänga försök att resa vår förslafvade skepnad undan de bojor, hvilka smiddes af våld, tyranni, sömnig liknöjdhet, djefvulsk egennytta och svart förräderi. Under förutsättning af något behjertande för hvad ofvan blifvit framställdt, tillstyrke vi vänligen i sammanhang dermed sig snart bildande förbunden, att hos Militär-Befälet härstädes vördsamt framställa en önskan derom, att, i hvad på dess åtgärd kan bero, befälets vid National-Beväring inom kart begynnande öfningar för året måtte förnämligast, ja, om möjligt, uteslutande få omfatta de nödvändiga färdigheterna: Målskjutning, bajonettfäktning, manöver och fälttjenst. — En anhållan i så fosterländsk syftning skall troligen ej anses stötande eller afvisas hvarken af en nitisk och uplyst myndighet eller af en om Nationens väl sig vårdande regering. — Förbunden finge derigenom midt ibland sig skicklige instruktörer, och ledare af deras angelägenheter i det hela skola nog ej heller komma att fattas. Vän af fosterö och fädernesland. 2) Om något verkligt lif och intresse för samt önskvärdt resultat af här föreslagna förbund och öfningar vilja erhållas, torde nemligen inköp af egna och tidsenliga Gevär samt en mängd ammunition blifva erforderligt. Nu få vi väl hoppas att en stor del, ja (om faran och fosterlandskärleken får tillbörligen vara med om att sticka banden i fickan) större delen af de blifvande Nationalförsvararne kunna sjelfva förse sig med sitt vapen och nödig ammunition dertill för öfningarne, men en stor del kan det icke och behöfver af förbundet understödjas. Härtill fordras mycket pengar, hvadan önskligt och nödvändigt är, att ingen må undandraga sig att. genom af2