Slesvigs eller Novemberförfattningens skull lögga sig i Danmarks inre angelägenheter. Denna sanning måste blifwa helt och hållet oberoende af de Danmarks förbindelser af 1851 oh 1852, hwilka utgöra den käpphäst, på bwils fen den tyska diplomatien alltjemt rider, och hwilka i alla fall, så widt man fått dem utredda, inga förbindelser äro i statsrättslig mening, eller åtminstone motjwaras af förbindelser å Preussens och Osterrikes sida, hwilka ide heller bliiwit uppfylda. Endast för de i Slesvig bofatte Tyskarnes skull fan Tyskland omöjligen göra anspråk på en sådan rätt. Hafwa Tyskar nedsatt sig i Danmark, få må de blifwa ärlige danskar. Wilja de icke det, få må de packa in och begijwa sig till dag grosse Baterland. Jntet land fan bestå med den lagen, att hwarje inflyttare skall få behålla och göra gällande fin förra natios nalitet, utan att wilja lära fig sitt nya fäderneslands språk och utan att wilja underkasta fig def lagar och res gering. Toskarnes för närwarande öfwerdrifna anspråk i Slesvig borde blifwa andra regeringar en warning att endast med mycken försigtighet såsom medborgare emottaga och erkänna tyske inflyttare. Man bör påminna sig det gamla ordspråket om att nära en orm wid fin egen barm. Af tyffa inflyttningar och tysk habfudt hade Swerige en bite ter erfarenhet under Kalmarunionen, tilldess Swerige une der Gustaf I. åter blef nog swenskt för att kunna unde wara Tyskarnes alltid egennyttiga, ofta falska hjelp, och tillbakawisa deras anspråk. Hwad särskildt Gotland ans går, få måste def flerhundraåriga wanmakt ech förfall härledas från det tyska öfwersitteri och öfwermod, fom en gång från Wisby sökte förtrycka hela On och fåluns da splittrade def förswarskrafter och gjorde dem wanmäktiga. Wi måste fördlifwa wid den åsigten, att om befolknins gen7 i det tyska Holstein skall få wara tysk, få måste man tillåta befsolkningen i det danska Slesvig och det öfriga Danmark att wara dansk. På annat fått fan Danmark ide såsom danskt bestå. De fom makten hafwa, kallas nådige herrar, heter det, och Tyskarne i fin åfvers makt met Danmark hafwa kunnat erkänna ellet förneka fördrag och uppgörelser, efter behag. Får man såder, utan afseende på sednaste fördrag eller sednast wunnen häfd, plocka ut ur historien de bitar, fom funna tjena ens fyfs ten, så torde eljest till slut finnas större skäl för att göra Holstein till danskt, än för att göra Slesvig till tyskt. Slesvig har wisserligen under åtskilliga förgångna tider och till en del warit på wisst sätt förenadt med Holstein; men ingen geografi wet om, att det fålunda blifwit ett tyskt land. Deremot wet man, att då Toska Riket den 6 Aug. 1806 upplöstes, öfwergingo de dåwarande tyska rikslänen till deras furstlige innehafwares fuveråna egens dom. Såsom sädan fom Holstein då att tillhöra fonuns gen af Danmark. Då ånnu kunde ock på en af ränte ningsportarne i Rendoburg. fom ligger just på grän jen emellan Slesvig och Holstein, läsas den inskriften: Eidora romani terminus imperii, Ejdern är det rometska (tyska) rikets gräns. J den aft ar den 8 Junii 1815, genom hwilken det nuwarande tyska förs bundet stiftades, omnämnes Konungen af Danmark fås fom medlem af förbundet för Holftetn, men alldeles icke för Slesvig. Med stöd af ryska och tyska föredömen skulle således danske konungen, om han blott bade tillräcklig mwapens makt, kunna frisäga sig från förbindelserna af 1815, äberopa sig på 1806 och helt sonika inkorporera både Slesvig och Holstein. Det är skada att han icke har makt dertill! Både Danmark och de båda hertigdömena skulle säkerligen i en framtid befinna fig wäl af en få: dan åtgärd. J Skåne och Blekinge förde de danska sympathierna eller minnena länge en blodig och förfäran de strid mot Swerige. Nu befinna fig både Swerige och de sagda landskaperna särdeles wäl af föreningen och ins gendera parten tänker nu på, att hatets låga en gång brann wildt mellan båda. Ser man på kartan, få tas lar äfwen läget för ett sådant Holsteins införlifwande med Danmark, hwars förswarslinie sålunda skulle mins na genom att få göra sig Elbe och Traven till godo. Hade Europas stormakter oegennyttigt allwar med den europeiska jemwigten, om hwilken så ofta talas, så horde äfwen den tillråda en sädan anordning. Danmark skulle sålunda betydligt winna i styrka och moiståndsförmåga, uten att Toskland derföre på något kännbart sätt förs swagades. Hwem wet, fwad framtiden bår sitt sköte! Det ser wäl för närwarande ut, som skulle Tyskland wilja uppsluka det lilla Danmark, och i framtiden äfwen Sweriges Norge. Men det Zyffa Riket upflöstes, det fan få gå äfwen med det ZTyffa Förbundet. Det nus warande skamliga anfallet på Danmark borde leda til Förbundets omyndighetsförklaring och twinga Guropas öfriga makter att i förening få fälla till, att det Tyska Förbundet icke widare finge handla på egen hand. Det är bekant, att Tyskarne welat en danfE Gelftat, få organiserad nämligen, att de tyska furstendömena skulle, hwart för fig, bafwa lika mycket att säga, fom hela det egentliga Danmark. Det lila Lauenburg t. er. skulle till riksdagen sända lika månge fullmäktige och hafwa lika många röster, som det egentliga Danmark med dess omkring 28 ? gånger större befolkning. Derjemte skulle .AQ2 5 IAS att E3.