rörande SchleswigHolsteln och Danmatrts sirio sotr Å:tesvig, af en bekant dansk författare Dokt. C. Rosenberg. Broby ren kostar 50 öre. J en så trång skrift har den ins krånglade frågan naturligtwis icke kunnat i hela fin oc ändliga, af tyske diplomater och kannstöpare spunna härfwa utwecklas, eller det bedröfligen widlyftiga åmnet uttömmas. Skriften innehåller emellertid tillräckligt många och mig: tiga antydningar til frågans belysande för den, fom will hafwa reda på rätta betydelsen af den frid, hwilken hos tar att, till ewinnerlig nesa för wår tid, krossa Danmark. Å sagda brochyr har man således ett kändt och wäl fändt författarenamn. Med Artonbladet följde deremot nyligen oh, enligt hwad i bladet gifwes till känna, utan redaktionens wetskap, en brodyr benämnd ÅEtt ord i fors men. Denna brochyr saknar författarenamn, och wi undre i seanning ide deröfwer, att ett sådant författarskap blyges för fig sjelft och söker dölja fig bakom anonymis teten. Brodyren prefenterar fig emellertid i Andra upps lagan. En fådan antydan är naturligtvis ämnad att öka bokens kredit; men likasom mången skrift, hwilken hade förtjent att i nya upplagor och på alla språk läsas, till följe af författarens brist på medel eller understöd fått blifwa utan både öftverfåttning oh nya upplagor, få wet man oc att äfwen det uslaste eller orättrådigaste skriftliga opus fan både å nvo uppläggas oh i wida kretsar spridas, der det är föranledt eller betaldt eller tillwunnit fig flöd af personer eller intressen, fom hafwa luft eller fe fig twungna att på ett sådant sörswar nås gonting uppoffra. Brochyrens pris år 25 öre. Def ute delande gratis till alla Aftonbladets prenumeranter innes bär således redan en summarisk present af tusentals rifås daler. Ett sädant, troligen ide genast påtänkt utdelans de förklarar tillräckligen behofwet af en ny upplaga, äfs wen om den första warit flerdubbelt starkare, än för fås dana fall wanligt är. Måhända är det och bristande afgång af första upp lagan, fom gifwit anledning till den liberala utdelnins gen. Ty af aktning för swenska folket skulle wi dock wilja antaga, att högst få bland detta folk funna finna en sådan skrift smaklig eller wärdig. En eller annan, och tvi tro att desse ide heller äro månge, fan wäl wara af den öfwertygelsen att wi, af ekonomiska skäl eder af fruktan för en oerhörd öfwermakt, måste öjwerlemna Danmark åt def öde oh tåligt afbida wärt eget, af Danmarks hopplöse strid beroende; men få måtte wäl ändå de Swenskar wara, fom ide ogilla ett försök att återupplifwa det fordna nationalhatet, eller fom icke med förakt afwisa en uppmaning att yttra skadeglädje öfwer det orättwist anfalinna Danmarks nuwarande swåra bes lägenbet, en uppmaning att icke blott icke hjelpa, utan att i stället håna wära för sitt oberoende med så mycket mod kämpande, öfwermannade men ide öfwerwunne flams förwandter, eller fom ide med harm och sorg i hjertat åser Tyskarnes illbragd och den olika striden. Må man sjelf genomläsa den här omhandlade brochyren för att finna, att deri uttalade åsigter kunna förswaras endast af kortsyntheten eller af den elaka beräkningen att i ens faldigt folks ögon funna göra swart till hwitt. Wi kunne för tillfället endast gifwa en eller annan antyds ning rörande brochyrens innehäll. Den börjar med en jemförelsewis lång utredning af den danska Novemberförfattningens betydelse och innehåll. När man wet, att Tyskland under många de sednare ås ren oaflåtligen sökt gräl med Danmark, och att de tyfta stormakterna fordrade Novemberförfattningens npphåfse wande just derföre att de wisste, att detta upphäfwande under dåwarande förhållanden icke kunde ske, och att detta upphäfwande inom förelagd tid och på laglig wåg war en omöjlighet, få borde man och tills widare funna lägga Novemberförfattningen å sido. Att tankarne om andan i denna författning äro mycket olika, det måste man emellertid finna. Brochyrens författare tyckes wilja framställa sagda författning såsom få kränkande för fols kets frihet, att den nåra på skulle leda till den fordna despotismen. Enligt utdrag ut Englands blå bok skall deremot Preussens Ministerpresident Herr von Bismarck hafwa swarat den engelske diplomaten Wodehouse, att jå länge nuwarande demokratiska institutioner ega bes ständ i Danmark, fan något närmande emellan detta land och Tyskland ide ega rum. På dessa Herr von Bisse marks ord tycke wi att de tyska folken borde blifwa upps märksamma. Men det är ide första gången Tyskarne låta narra fig att löpa med limstången. För 50 år fes dan trodde de fig och strida för folkens och fin egen fris het, men befunnos till slut hafwa gått fine jurstars ä render och under Rårliga irihetssånger och stor begeittring bafwa stridt för dessas maktlysinad. På samma sätt rusa de äfwen nu i sin blindhet åstad mot Danmark, hwars bemofratifta institutioner och konstitutionaliom just funs de blifwa Tyskarnes trogna bundsförwandter mot deras furstars öfwergreppv. De maktegande inse detta, men folten ej. Man har nu börjat med ett illrådigt och föga krorikt anfall på Danmark, man skall sluta med att bjelpa Ryssland, Österrike och Preussen att förtrocka Pohlen. De skarpa utfallen mot Tyskarne i Tit. Demontovic; tal för någon tid sedan i Köpenhamn, skola än en gång sinnas berättigade. F7 D — ND