ligga, på werkningarne af det religiösa swärmeriet och derwid urwälja de wissaste och bäst bestyrkta. J tidningen Dalpilen berättas följande ohyggliga tills dragelse: År 1864 den 16 Jan. föröfwades i Elfdalens socken, Brunnsbergs by ett mord af följande rysliga, hits tills wäl oerhörda beskaffenhet. Deras namn, hwilka förs öfwat mordet äro: Back Pehr Anderssons hustru, Mars git Persdotter, det ihjälslagna barnets moder, Marit Persdotter, dess moster och Anna Persdotter, dess syster, en flifa om 14 år. Anledningen till mordet är, enligt modrens och de båda andras fammanftämmande berättels fe, följande: Barnet Kerstin, den ihjälslagna flickan, 9 år, 6 månader och 6 dagar gammal har, enligt modrens uppgift, warit ofta olydig och högst ogerna welat gå i skolan, efter i hemmet lära och lära något. Husförhöret med Brunnsbergs by mar utlyft att hållas den 25 Jan., hwarföre modren, sedan Kerstin förrät tat åtskill iga yttre göromål, om aftonen tillade henne, att taga boken och läsa öfwer till förhöret. Kerstin tog wäl boken, men fas stade den snart wårdslöst ifrån fig och började leka med fina twenne yngre syskon. En äldre syster till den mörs dade, Magit, 10 år gammal, för tillfället sjnk, såjour det uppgifwes, i dragsjuka, sade då till Kerstin, att hon ej skulle jara så fram med boken, utan läsa och wara lydig; Frälsaren gråter öfwer dig. Detta timade oms kring kl. 7 e. m., Lördagen den 16 Jan. Derefter ins somnade den sjuka Margit, uppwaknar åter omkring kl. 9 och säger till modren, att taga och dänga Kerstin emedan djeflarne eller trollen, stoda färdiga att draga af med henne. Modren skyndar då ut och nedtagar ur en bredwid gården wexande björk risqwistar, skyndar in och slår Kerstin, då stående wid spiseln. Derefter nedlägges Kerstin på ett säte, med händerna bundna derunder, mos dren skyndar ut efter nya ris, hwilka, för att sarga bätts te, läggas på elden och uppmjukas. Barnets moster Mas vit och syster Anna skyndade och efter ris. Piskandet forts sattes utan afbrott till omkring half 11, hwarunder böds larna aflöste hwarandra, få att twenne sasthålla offret un2 der det en flår, få länge hon orkar. Under marterandet bad Kerstin, att de fom henne plågade, skulle taga in watten och dränka henne, för att fålunda få någon lins dring i fina rysliga lidanden. Ändiligen upphörde däns gandet ; derefter lefde Kerstin omkring 1 timma. (Forts.) Q—