— — Den nya Honkurslagen. Utgifvandet af denna lag, yttrar Bohus läns tidning, som bhfvit uppgjord efter konkurslagstiftningen i de flesta europeiska länder, påskyndades af 1857 års handelskris. Af de stora fördelar den eger framför den äldre lagen anföras de hufvudsakligaste. I frågan om anledningarne till konkurs är, hvad icke förut varit händelsen, skilnad gjord mellan köpmän och andra, hvarå vi såsom exempel åberopa följande stadganden: Har borgenär genom notarius publikus eller i vittnens närvaro uppmanat köpmän att betala klar och försallen gäld, och är den gäld icke inom en vecka derefter gulden, då ege ock den borgnär söka, att gäldenärs egendom till konkurs afträdas skall. — Om ock detta stadgande synes strängt, skall det dock säkerligen förekomma ett på flera orter öfverklagadt vingleri, liksom det otvisvelaktigt tillkommit i affärsverksamhetens eget intresse. Sättet för egendomens afträdande till konkurs i öfrigt torde vi med tystnad kunna förbigå, helst förut gällande konkurslags stadgande i detta hänseende ej väsendtligen förändrats; men en ny institution hafva vi att påpeka: tillsättande af en rättens ombudsman att vaka öfver förvaltningen ooh påskynda boeets utredning. Denna ombudsman, som i stad af rådstufvurätten i hvarje konkurs särskildt förordnas inom eller utom rätten, har till pligt att, bland annat, hafva tillsyn öfver godemännens och sysslomännens förvaltning, söka förhka parterna om stridigheter och derest ej så ske kan, till domstolens afgörande hänskjuta tvistiga fordringsanspråk samt i allmänhet vid borgenärernes sammanträde utom rätten föra ordet, äfvensom åtskilliga andra ålgganden fullgöra, hvarigenom konkursmassan skyndsamt utredes. Bätten kontrollerar ombudsmannen, som, om han brister i sina åligganden, entledigas, utan att ega rätt att klagan deröfver föra. Tiden för offentlig stämnings utfärdande är från konkursens början bestämd till minst 2, högst 4 månader, under hvilken anslagstid konkursmassans lösa egendom i allmänhet och ej heller fastighet får försäljas; men efter anslagstidens slut skall realiseringen skyndsamt och inom föreslagen tid verkställas för så vidt ej vänlig uppgörelse emellan gäldenären och borgenärerna blifvit träffad. Konkurs, sedan inställelsedagen ingått, hvad angår borgenärernes rätt till betalning för anmärkte fordringar, blifver numera endast ett slags uppgörelse emellan gäldenärerne och borgenärerne samt emellan dessa inbördes, så att rättens pröfning påkallas endast i det fall att sådan tvist uppstår om fordran, att den ej godvilligt kan uppgöras vid sammanträde inför rättens ombudsman. En bemärkansvärd olikhet mellan den äldre och nu gällande konkurslag finna vi i stadganderne om återgång af aftal som till borgenärernes förlång blifvit af gäldenären ingångna nyss före konkursen. Lagen, som hittills sökt förekomma sådane aftal genom straff å gäldenären, hvilken, under förhållande då konkurs för honom nalkas, nedslagen och rådvill ofta lemnat betäckning för fordringar på andra borgenärers bekostnad, vänder sig numera äfven mot bosgenärerne, såsom exempel hvarpå vi vilja nämna: att om under de trettio sista dagarne före konkursens början gäldenär betalt icke förfallen gäld eller om han under samma tid annorledes än med penningar, vexlar, i köpenskap löpande förbindelser, eller andra, med bänsyn till gåldenärens yrke, vanliga betalningsmedel betalt förfallen gäld, går den betalningen åter, om borgenärerne derå tala. Med få ord sagdt, den stormlöpning, som fordom skett emot gäldenären eller hans egendom under den sista tiden före hans inträdande i konkurstillstånd, båtar numera föga; ty under vissa i lagen antydda sörhållanden blifva, i motsats till hvad tillförene varit händelsen, köp och gåfvor ogiltiga, fastställde inteckningar och pantsättningar samt utmätningar utan verkan. Mer än en finner måhända denna lagstiftning förnärmande för den som genom laga fång förvärfvat eganderätt till eller panträtt i sin nästas egendom; men samma lag