Desse ord, ehurn hemtade ur ett arbete, fom förnekar Guds menskoblifwande och den kyrkliga kristendomen, torde ändå förtjena både läras och behjertas af enhwar. Wårt förstånd swindlar wid försöket att fatta denna storhet, men wårt hjerta swåller af fröjd och tillbedjan inför dens na omätliga kärlek, och wårt förnuft jublar, der det wår gar igenkänna sig sjelft såsom en uppenbarelse af den Sud, i bwars allmaktehand werldar åro solgrand och ins för hwars kårlekofulla försyn wattendroppen är en werld. Man bör ej undra, om den ande, hwilken på jådant sätt slutar från den allmänna uppenbarelien till Gud, icke kan förlika sig med den tanken, att werldsalltets Herre skulle hajwa blifwit menniska, likasom wore Gud till för menniskans skull, eller skulle hafwa vå jorden lidit och dött, likasom more Gnud allenast wår lilla jords försyn, eller likasom skulle ide Guds allmakt och wisbet i oh för fig räcka till för att, äfwen utan sådana medel, ac: nom tid och ewighet leda till uppnåendet ar hans färlekös syften. J. N. C. ö i ARE