anagande sorg och heta tärar, wår död till och med, ja tusendes död på wåra likbesådda slagtfält — hwad är det, allt. ja höad är hela wår jords öde, om wi lägga det i wågskälen, emot de tallösa solars, fom, för långt borta att qtiwa of dag, wandra tysta hän öfwer jordens natt? Hela wärt planetjvstem tillika med wåra dagars sol kunde plöteligen sinnka tillbaka i den ewiga natt, ur hwilken det kanske en gång slet sig lös, och def flock nande skulle ide ett enda ögonblick störa wår winters gatas gång, ja aflågina werldar skulle ite märka deg förswinnande. Men En lefwer, som räknat solgranden härnere, likawäl fom jättesolarne deruppe. Utan band wilje fal: ler ide ett hår från wårt hufwud. Hans fadereöga öfs werwakar werldars öden, och den i stoftet krälande sma ffon åå?