folket år beredwilligt till de uppoffringar, ett få: dant uppträdande af de förenade rikena Eråfwer. Den förfte talare, fom anmälde fig, war magifter Wieselgren, hwilken närmare utwecklade motiverne för inbjudningen och de föreslagna resolutionerna, samt i wäl lagda ord betonade att man wäl kunde af regeringens uttalanden sluta att hon hyllade en politik i samma forte, men derwid äfwen borde stärks hennes hållning genom en öppen förklaring att hon understödded ar folket, fom litar på att hon skall kraftigt handla när hon finner 7tiden wara inne. Herr Hedberg uppträdde derefter, förswarade åtgärs den art uttala fig i en sadan för landet och def framtid wigtig fråga mot beffyllningarne att wara poetiffa fans tafter och fallprat, och önskade att handlingens ögons blick ide måtte försummas. Docenten Odhner wijade hurusom tyskarnes frame gång i deras planer skulle ijettra Sleowig wid Toskland och klafbinda Danmark, så att en nordisk politik måste blifwa emöjlig. Man hade pekat åt östern, såsom den punkt, der Swerges dyrbaraste intressen wore fästade. Just detta war ett nytt skäl för en skandinavisk rolitif; föredömet af Danmarks uppslukande innebure för Swerge de farligaste konseqvenser, ty hwad hindrade t. er. att de 20,.000 finnarne i Swerge och Norge blefwe en lika god förewändning fom tyskarue i Sleswig, (Biratlss rop). Slutligen borde wäl ingen kunna neka, att, i fall framtiden förbehållit oss någon storhet, någon makt eller ära i inre eller yttre hänseende, så kunde denna för en så liten nation som wåc endast ligga i sammanslutning med stamförwandter; historiens lärdomar och samtidens wittnesbörd wisade nödwå idigheten deraf. Men om för ögonblickets winst eller ro ett dylikt ari förspilldes, få stode det, en gång förloradt, aldrig att återförwårfwa. Magister Sohlman lade särskild wigt på lämplig: heten af art resoluttonerna betonade hurusom Swerges in: tressen göra striden till en strid för hela Tordens sjelfständighet och fria utweckling, ech wisade att detta stora statsintresse borde wara motivet för wårt understöd, hwilket i swåra förhallanden berättigades ar blotta spmpatier. Jnsig:ten om detta statointresse wore den bästa grunden, ech denna insigt hade trängt fig på de tre ministrar, Virgin, Wachtmeister och Hamilton, fom warit i tilljälle att sättia fig in i förhallandena. Magister S. Hedin från Upsala wisade att tyffars nes påstaende, det Nerembergrundlagen skulle wara ett brott emot de ar Danmark ingängna förbindelserna, wore ohallbart, och söfte wisa att denna lag afsag ett framsteg i konstuutionel riktning. Särskildt warnade han emot att göra oss skyldiga tul den förlamande sjelfanklagelsen att wi ide gjort rätt od) uppiyllt war pligt emot wäri broderfolk. Alla dessa talare hade afhörts med lifligr bijall ar den talrika jamlingen, men det djupaste intryck gjorde några slutord af hr Wallenberg. fom med tillrörligt afscende på swarigheterna och olägenheterna af ett krig, dock rå grund af den enropeiska ställningen ansåg ett såd ant bluwa oundwikligt. Hr W. yttrade: Om saledeo kriget icke fan undwikas, och under ute trydligt förflarande att ingen i detta land borde inwerka på det fria begagnandet ar regeringens intiativ, fa, eyaru landets tillgångar ide äro särdeles flora, anfäg talaren, att den tid kan komma, då man icke längre bör tweka att deltaga i striden. Men, stt talaren, om detta skall ske med något bopp om framgång, få måste wårt uppe trädande ite arse några dynastiska funderingar ej heller någon trängtan att se den skandinaviska iden brådstörtadt genomförd. Uppträda wi ej med skölden obefläckad ar alla bia ssigter, så hyste talaren den förhoppning. att förjynen nu som förr skulle hålla sin skyddande hand öfwer konung och fädernesland. Sedan diskussionen förklarats slutad upplästes ånyo förslaget till rejolutioner, hwilket aj jörsamlingen blef erhälligt antaget såsom mötets beslut. Ordröranden bembar derefter fin tacksägelje åt förs samlingen, fom genom fin allwarliga och wärdiga npps fattning af mötet wisat, att det förstätt att rätt bruka den dyrbara friheten att fritt samlas och fritt rädpläga rörande allmänna angelägenheter. Med ett af ordföranden utbragt tetwe Danmartk, beswaradt med niofaldigt entusiastiskt hurrarop, upplöstes mötet omkring El. 1 9 på aftonen. . . os su SS BRL PH MK