ärsda frihet, som bordt blifva väre söners ars. Ma det då lyckas dem att försona, hvad vi mot stora minnen brutit! D. 1 Febr. 1864. J. N. Cramer. Wecko:revy. Jnnan jag nedskrifwer några reflerioner öfwer de olyckemoln, fom nu skocka sig öfwer wåra skandinaviska bröders i Danmark hufwuden, fer jag mig twungen att med några ord förklara och förswara mitt uppträdande i tidningens förra N:t emot Toskarne. Min då frames stälda uppfattning af Tyskarne, kan icke betwiflas hafwa warit i följd af det sätt, hwarpå de i dessa dagar gifwit tillkfänna fin uppfattning af den rena och sanna fölffris beten i den mening, att en folkrik nation fan tillåta fig det nedrigaste wåld emot en närgränsande jwagare och mindre nations sjeliständighet; ty om ett sådant wåld får opåtaldt bedrifwas, få skulle änven Swerges oberoende på ett fruktanswärdt fått numera wara hotadt. Man har welat finna de uttryck jag i förra mwetosrevyn begagnade wäl skarpa och att jag icke nog wägde mina ord. Sannt! Men det war under det första lifliga intrycket af ett här då gängse rokte om krigets utbrott, på hwilket man få gerna hade welat i det längsta twifla, fom jag i korthet anförde några åsigter, hwilka, uttalade i cn til Red, insänd och mig meddelad uppsats, af mig blefwo till oc dalagen ffärvia. Då jag dessutom numit det wara en fans ning, att deltagandet för Danmark är härstädes Ira alls mänt och warmt, fom harmen mot Tyftarne är liflig, få fan mycket wäl mina föregående uttryck, om ett det skamfullaste röfwaretåg, fom detta århundrade hittills sett utföras, härigenom anses wara förklarade. — Till mitt förswar deremot, will jag anföra några historiska data. Det war göter oh icke germaner, fom århundraden före wår tidräkning, hade fatt fig i besittning af den cimbriska haljön, de danska Harne och det södra Swerge, och till den götiska stammen hörde, enligt al sannolikhet, anglerne, fom innan de i femte seklet utwandrade till England Hade fina hemwist i SvdeJutland, det will får ga I det nuwarande Sleswig. Men för det pästående, att fwenskar, norrmän ech danskar äro ar germaniskt ursprung, gifwes det ej allenast ide något historiskt bee wid, utan det får äfven i uppenbar strid med historiens wittucsbörd. Deremot fan det ite bestridas, att landet emellan Elden och Eidern sjynes tidigt hafwa blifvit bes folkadt af en gren af den sachsiska folkstammen, som war en af dem som innefattas under benämningen germaner. Men det gamla Dannewirke, som utgjordes af en hög med grafwar omgifwen wall mellan Ofters och Notds fjön och som leder sitt ursprung från 9:de ärhundradet, gijwer ett ojäfaktigt bewis på att tyskarne redan wid den tiden hade gjort forsök att med wåld sätta fig i besittning af det dä redan långe bebodda SydeJutland eller Sleswig. Men ännu wid Carl den stores td war ide hela Holstein bebodt at germaniska stammar, ty östra des len deraf ellet Vagrien innehades då af wender, som hörde till den slawiska folkstammen. Då Sachjarne slutligen måste erkänna Carl den stores öfwermakt, olef uti den traktat, som år 81I afslöte, Eidern erkänd fom gråns mellan danskarne och Carl den stores rike. Man har dessutom med andra ojäfaktiga historiska bewid styrkt, art Sleswig urjsprungligen är ett danski land och aldrig räknats till Tyskland samt att Konung Fredrik den 4:de genom patentet af d. 22 Aug. 1721, till trotå för hwad tyskarne deremot inwandt, werkligen återförenade Sleswig med det öfriga Danmark, hwarifran det på olagligt wid blifwit skiljdt. Redan 1715 garans terade både Hannover och Preussen Konung Fredrik den 4:de besittningen ar Sleswig. IIti ännu mera bindande ord garanterade både England och Frankrike 2:ne gåns get under loppet af 7 ar, räknade från 1720, den dans ste konungens besittningsrätt ull Sleswig. Slutligen erhöll han från Österrike och Nyland är 1732 dylika förjäktingar. Den 3 Sept, 1721 aflade det sledwigska ridderskapet och deribland representanterne för de furklis ga SonderburgsGlädsburgita och Sonderburg-Augujtens burgska linierna hyllningsed till Konung Fredrit den 4:de. Häraf framgår klart, att hela Siecwig betraktades jåsom ett danska kronan ursprungligen underlydande län oc) den del deraf, fom Konungen törut hade besutit, får som en kronans tillhörighet, och att följaktligen den Iföös ryckta men nu återwunna delen af Sleowig ocksa blef en Fronans tillhörighet. En organisk förening mellan Slcds wig och det öfriga Danmark medelst gemensam förwalts ning, lagstiftning. skattewäsende o. I. w. blef likwäl ide härigenom tillwägabragt, hwilket är mocket att beklaga, ty derigenom skulle Tyskland hafwa beröfwato de fivepa skäl och skengrunder, på hwilka det bygger fitt oförsvnta anfpråf att inblanda fig uti ett skandinaviskt rikes angelågenbeter. Det tyska förbundets orättmätiga förfarande oh ups penbara försök att utsträcka fin myndighet öfwer Sleswig har just nu föranledt den nya grundlagen af d. 18 sistl. November, som wisserligen fan benämnas en djerf äts