Tredje observationen. I går ffulle jag begifwa mig ut till ångqwarnen utanför Österport, dels för att liqwidera kostnaden för malning af några tunnor råg och hwete och dels för att sjelf få betyga min hustrus fullfomliga belåtenhet med det wackra mjölet; — men dermed höll på att för den gängen ide blifwa någorting utaf. Wisserligen hade jag lyckats att helbregd passera håstgatans slippriga cjemns beter och smutofylda fördjupningar oc) wälbestäld anfommit till Osterport, då jag fann det wara för mig omöjs ligt att framtränga längre såsom endast ffyddad på fötterna af ga loscher. Jag forskade en siund om någon möjlighet medgaf att komma fram till det närbelägna målet för min wandring, men jag kunde icke upptäcka någon utwäg att lyckas, ty få kottenlös syntes mig lands: wägen öfwerallt wara, hwarföre jag wände om i tanka att göra ett nytt försök, sedan jag påtagit mina mwads stöflar. På återwägen mötte jag en bekant, hwilken, då jag omtalade det usla tillständ hwaruti laudswägen utans för Österport befinnes, tillrådde mig att taga wägen ger nom Söderport; tilläggande derjemte att landswögen utans för Osterport under större delen af höften warit i ett högst dåligt skick. Jag följde den gifna anwieningen; och då jag fann att wägen genom Söderport, ehuru bes tydligt längre, ide war få äfwentyrlig, fom den åöstra, få mill jag nu delgifwa allmänheten denna min okjervation, till gagn och bästa för dan, fom funna komma i samma dilemma. — Nog har jag i många år hört stark m issnöje tillkännagifwas angående stadens wägar, svnnerligast den östra; men då ingen rättelje fett och wederbörande synes hafwa slagit döförat till för denna stadsangelågenhet, få förmodar jag att saken måtte wara för ömtålig att reformera. Argusiander. — ——p——