LW TULJUE, HETT. settetttt. 4 6411 Å 704t fördenskull blifwit indelade i theoretiska, praktiska, högtjudda och tysta — a) Läraren werkligen omedelbart underwisar i alla ör ningat (theoretiska), der underwiening erfordras, och att monitörer äro påräknade endast i sådane öfningar (vrafs tiska), der underwioning icke ingår, utan har förutgatt af Läraren och der eleven endast har art innöta den mefas niska färdigheten i ämnet; b) Tostnaden är iakttagen få till wida, att den afs delning, fom ide underwises, har tysta öfningar medan Läraren underwiser en annan afdelning. Fördenskull föres komma de kysta öfningarne företrädeswis de dagar Då theos retiska öfningar förehafwas, hwaremot de högljudda är: ningarne afgöras de dagar (Mandag och Thorodag) då underwisning mindre förekommer, utom i ämnen, deri hela skolan kan dellaga; c) hwarje barn har wäl blott 4 dagars skolgång i veckan, ehuru skolan pågår alla 5 dagarne; men är dere wid den borttagna 5:te dagen i stället beräknad komma hemlexläsningen tillgodo eller såsom för densamma all: deles oumbärlig. Ty — så snart stolbarnen på lands bygden skola hållas i bestämda lexlag iä måste dem äfwen lemnas en ledig dag för inlärande af hwarje lera; emedan, om lerorna eljest skola läras på de korta artoms cc) morgonstunderna, de då mäste bli olika fora efter barnens längre eller fortare skolwäg, och jaledes inga fep: lag funna eristera. Som nu, enl. förflaget, hemleror uppläsas 2 gånger i weckan; få hafwa ock barnen för hwardera leran en ledig dag. — Derefter förekom: 2. Klassindelningen. — Hwarje ämne för fig färs skådades. Diskuosionen egde förnämligast rum om: 1) fordran i noten b) af någon kunskap före stolgångeno början. Ehuru man befarade swårigheter wid att få denna fordran åtlydd af liknöjda eller och dertill oförmög: ua föräldrar eller wårdare, få blef man dock ense om fördelen af, att Läraren hade en fådan fordran eller res gel. att wisa på och stödja fig wid, för att årminstone småningom komma till målet. Och då den föreslagna läseordningen ej wäsendtligen blir af någon eftergift i berörde fordran, få mar det båttre, att Skålradet och Läraren finge göra denna eftergift, när de sägo dertill twingande skäl, än att försumliga föräldrar Hade mats ten tilluvinga fig denfomma. Det upplykes att i mänga förfamlingar är det redan en regel och wana, att barnen låsa innantill innan de lemnas åt stolan, och att ensamt lärarens önskan warit orsafen dertill. 2) möjligveten att funna sammanhålla barnen, äfwen I stolans öfulngar, I bestämda läslag, ywilket bittills warit omöjligt för den ojemna skolgångens skull. Sedan man epost annan aft skolans höjande ur det mwirrawvarr vid den :räldom, hwari den oordentliga skolgången jörsatt henne, mycket berodde på denna sammanhallning i tädlag blef man Hill slut ense derom, alt barn, fom genom försummad Ifols gång skiljer fig från sitt läslag i ena eller andra äntnet, bör nedflyttas till närmaste läslag nedåt. Och förmodade man tillika att denna degradermg skulle fraftigare ån många andra mocket omordade medel komma art mote werka den ojemna skolgängen. 3) skillnaden mellanJnnan: och Rättlåsningen. Man aillade förslageto mes ung, att med Jnnanläsniugen förstas den första mefaniska örningen i läsa, och med Nättläsning den läsning, tom år förenad med underwioning ot tillämpning af Rättläsningss cegforna, on ton och taktjörändring m. m. wid olika tiljetecken o. s. wu. Wid tal härom wijades på Hora taflan hurn änven de mindre barnen på en å twa lektioner lära fig skiljetecknen och deras betydelse för högljudd läsning. 4) inc:eden för Råttläsningoreglornas bibringande, derwid firis diga yttranden werlades om dessa reglors nödwändighet och stajningens ändamål. Förslagets mening blei den ra: tande, att neml. stafningen skall anses sasom underlaget och det nödwändiga förarbetet för en saker innanlis: ning, eburu den äfwen blir ett förarbete för MårtjErits ningen, såsom sitt biändamål. Betraktad från clika sidor blir och stafningen i olika skolor olita bedriswen, I det de, fom hänföra stafnamgen till Rättskrujningen, aga mera wigt mid utanstasnengen eller stajning eftar Diftermg än wid innanstafningen med tiltämpning af Rartläsnings: reglorna. — Carljon päminte genom ett Untet erempel om skillnaden mellan och den olika afsigten med octhors piens och orthografiens reglor. 5) De söcsta ölningotne i Räkning såsom tals uprsägning och ikriining, de 4 enkla Räknejätten — allt i bestämda låslag. Pa fråga framställde Carlson förslagets mening wara: ant i hvar: dera af dessa öfningar äro barnen delade i 2:ne läslag. 1:sta läslaget äro de fom lära täknesattet. Detta fler för läraren wid flora taflan, Sedan I:sta läostaget der inhemtat deundia och funna långsamt räkna, så blir jamma lässag 2:dra läslaget oh öfwer samma forts räls ning å egna taflor under ledning af monilör, för att fullkomna den mekaniska särdigheten i ämnet. Sedan nu denna är wunnen och hithörande erempel äro genomgång: na, få blir samma andra läslag åter l:a läslaget i ett nott tafalisl, som på samma wos tortjättes o. s. w. På detta sätt avancera läslagen oupphörligt mellan stora taflan och bänkarne, mellan Läraren och monttören, mellan — am I tid KA 2