ITVefo:revy. Jag stadnade således qwar på Klintehamn, och detta beslut blef ide få alldeles utan intressanta följder. — Morgonen derpå tog jag mig en promenad utåt hamnarmen, der en bewåringspost med säkra och afmätta steg wandras de, med gewäret bwilande vå bögra areln. Jag satte mig på ett der befintligt gungeräde samt beslöt art tilltala pos sten då hand steg skulle föra honom i min närhet. Jag fann då, att wi woro förut bekanta, och jag igenkände i hor nom en rask och glad fyrfrväårdareston från Fröjel. — Sod morgon! Pettersson. — PNå hwad tycker du om det bär frigarelifnvet2 — Ah jo; för att wara få hår apartet, så är det just ide ledsamt; — men ywad gör berrn här på hamnen2?? — ÅJo ser du, saken är den, att jag will gerna hafwa reda på hnr här går till. — Ahal nu kommer jag ihog; herr Boliwar skall omtala bet här spektaklet om Thorodag i tidningen. — ÅJa, wisserligen får jag wäl lof att nämna några ord derom ; — men hwarföre är du egentligen posterad här, min käre Petterfon? — ÅJa inte wet jag; — jag bar fätt ordres, att je wäl efter fartyget, fom ligger långt der borta, och det gör jag också. — ÅJaså; bur skall du då bära dig åt, ifall Captenen derborta skulle wilja segla bärifrån 27 — ÅJnte fan jag bjelpa det; — seglar han få går jag till Löjmnanten och rapporterar det, — och jen må di sjeliwa försöka att taga fatt pån bäst de funs na. — Wet herrn, att jag stod nyss och tänkte för mig sjelf få här: hwad menniskorna ibland äro underliga, — ställa till få mycket bråk och owäsen bara för de der flacts rarne, fom kommo bit i går; jag tyder att de äro jå beskedliga och glada, och faftän de icke förflå hwad jag säger,