IJecfo:revy. Som sagt, — wid framkomsten till wärdshuset wid Klintehamn, blef punschbålen snart i ordning, och ytters ligare tillkommo och blefwo prefenterade herrarne de Aas ren, Magnuoski och Rosengarten. — Förftajglafet tömdes för Polen, efter ett lifligt och med högt uppdrifna fänz slor hållet föredrag, hwaruti önskningarne för lycka och framgång åt det stora befrielsewerket: Polens lösslitande och återupprättande till ett sjelssiändigt rike, blefwo få wältaligt framhållne — (naturlighvis uttalades alldeles motsatta önskningar beträffande Ryssland) — att då tas laren, fom tycktes ju längre han fortjor blinva alltmera lifwad genom inspirationens kraft (talet räckte en god halftimme) och äjwen swäfwade widare ut på politikens hala fällt. samt widrörde standinavismens redan ådagas lagda wälgörande inflytande på de tre nordiska rikenas inte och yttre förhållanden, — få började också åhörar:s nes hjertan att klappa lifligare, glasen höjdes och många uppmuntrande bifallovttringar egnades åt de enthusiastiska uttryck, hwarmed talaren då och då wisste att uppehålla denna sinnesstämning hos åhörarue. Med allt högre och skarpare stämma betonade talaren ändtligen att han nals kades mot slutet af den få talangfullt hållna orationen, och wi stodo alla färdiga att tillbörligen frambryta med wäldiga hurrarop, när talalaten skulle finna för godt att tillåta of få tömma wåra glas. — 4(oOui Messieurs et mes Dames!o — yttrade wår wän slutligen — aen Vous priant de vider Ves vrres, saites le pour le bien de la Pologne et pour toutes les heros assamples ici, qui sont präts å Combattre — vaincre — obbien mourir! — Vive la Pologne! Vivent les Polonnais! Vive la liberte! . , : ö — . Vive la rpubliquel — men wid talarens sista utrop fann jag för bäst att börja hurra, hwaruti genast hela säällskapet instämde, få att jag tror att ide många af sällskapet märkte denna ofrivilliga distraction, fom talas ren i hasligbeten lät komma sig till last. — Sedermera utbragtes under loppet af omkring en timme, som fame manwaron räckte, den ena skålen efter den andra och på många olika tungomål, ech der ide språkkunskapen räckte till, läste man talets innehåll i talarens lifliga anletås drag, — ropade braro och klingade med honom. Slutligen skildes man åt, sedan man tagit sig en ourtig polska, och under ömsesidiga lifliga häloningar och wålönskningar reste wår karavan till Wisby; — men jag blef qwar på Klintehamn, — hwarföre? — det skall ni få weta härnäst. Boliwar.