sista man och ända till din sista rubel! Finhet och Grofhet. Jag är en dam, fom gerna fin mill wara; To finhet nu ju bögsta modet är; Men och! det är i fläder — putsning bara; J sätt att wara, är jag grof oh twät. Derför jag ock det hån får ofta höra; Hmwad är det märdt, att du mil wara fin? När grosbeten sig arann od) fin mill göra, Det är, fom uti silke kläda swin. Från predikstoln jag willigt grofbet hörer, Tv anden helgar allt, fom talad där. J sällskap deremot jag får wapöter, Wid minsta uttrock, fom twetydigt är. a — derifrån; för denna strid bör du uppoffra ända till din ö